Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Cecilia Vasa, af J. Kreüger. I—II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
333
Alla bud och bref skulle af hofmästaren och icke af
fröknarna utfärdade blifva. Ingen svén må gå ifrån
hof-vet, icke heller tagas i tjenst hofmästaren eller
hofmästarin-nan ovetligt.
Det var förbjudet att “med alla ringa ärender affärda
något bud eller bref, om det eljes icke ligger dess mer
makt uppå utan samla ihop i ett fyra eller fem ärenden”.
I hvad som icke i instruktioner, hofordningar och detta
bref vore uttryckligen skrifvet, fingo de högborna fröknarna
icke gå ifrån hofmästarens och hofmästarinnans goda råd
och trogna förmaningar.
Om penningar behöfdes, af Kongl. Maj:ts konto eller
persedlar vid Stockholms slott, skulle fullmakt derå gifvas,
men sådant fick ej ske utan hofmästarens och
hofmästarinnans vetskap; “och skulle de synnerligen hafva akt uppå,
att intet blefve uttaget eller kräft utan så nödtorftligen kan
tillses.”
Se dessa hittills otryckta artiklar bland handlingar ang.
prinsessan Cecilia i riksarkivet.
Det kan ej nekas, att dessa föreskrifter i vissa fall voro
allt för stränga. Då clet t. ex. var prinsessorna förbjudet
att annorlunda än tillsammans göra utfärder till lands eller
sjös, och då ej utan eskort, påminner detta om
haremsda-.mernas utfärder i Stambul till de söta vattnen. Med
hvilken noggrannhet dessa föreskrifter i allmänhet iakttogos,
vet man emellertid ej; men det vet man, att sådant ej så
.noga skedde hvad sparsamhet i toiletteväg beträffar, hvilket
också ej är att förundra sig öfver.
Aldrig har nemligen så stor vigt blifvit fästad vid
klädseln som under renässansen. Klädselns anordning,
såsom någonting hvarpå framträdandet af den mänskliga
skönheten väsentligen beror, blef i denna de sköna konsternas
blomstringstid sjelf ansedd såsom en skön konst; och dess
utveckling fortgick i samband med de öfriga sköna
konsternas. Dess konstnärer arbetade i det härligaste material,
och klädernas form, fall, drapering och
färgöfverensstäm-rnelse angafs af de utmärktaste målare. Aldrig har heller
Mrägten varit så smakfull.
Den första renässanstypen för klädseln uppstod uti
Italien, men utvecklades vid Frans I:s och de öfrige
konun-garnes af huset Valois hof. Det var i denna senare form
den qvinliga renässansdrägten — det är endast denna hvarom
nu är fråga — gjorde sitt inträde i Sverige. Den bestod
af en tröja af tjockt siden eller sammet, vanligen svart, och
gående ända upp till halsen samt skört eller kjortel af
förstnämnda tyg stundom af samma färg som tröjan, svart, men
vanligen af olika färg. Detta var h var dags dr ägt en; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
