Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ur dagboken, politiska stämningar och intryck, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
I stil med det hela är ock hr finansministerns
ypperliga förklaring i andra kammarens debatt om varietélagen
på tal om de bekanta operakällarmålningarna, om hvilkas
snara försvinnande han i april 1895 uttalade sin lifliga
förhoppning, men som trots Waldenström och allt
sedlighets-hyckleriets dåtida anskrämliga oväsen sitta där än den dag
i dag: ingen officiel(U) upplysning om operamålningarnas
osedlighet hade ingått. Det är inte fullt, men nära på lika
dråpligt snilleblixtrande och minnesvärdt som herr
sjöministerns bekanta bevingade ord å propos Grillingeleden om
att vi inte ha några fiender. Hvart skulle det då i all
världen taga vägen med den svenska och specielt
stockholmska sedligheten, när dessa fördärfliga målningar få sitta kvar
och skada, bara för att ingen officiel anmälan ingått. Att
finansministern inte åtminstone sökt taga initiativ till att
ofördröjligen anställa någon sedlighetsombudsman eller
öf-verfiskal. Inte duger det att en så verklig och trängande
samhällsangelägenhet handlöst öfverlemnas å sig själf.
Den som under den nu tilländagångna riksdagen ville
förnöja sin själ med beskådandet af och lyssnandet till den
nuvarande förstakammarmajoriteten, när den intellektuelt
och som en statsmannakorporation hade sin riktiga beau
jour, ja, han skulle passa på den dag, när kammaren
debatterade frågan om den politiska rösträttens utvidgning.
Statsministern var frånvarande, det kungl. förslagets fall i
båda kamrarne var satt utom allt tvifvel; därför behöfde
icke de nobla anletsdragen af lidelse och vrede förvridas,
utan på dem tronade blott ett upphöjdt lugnt allvar.
Svårare kan det vara att bestämdt uppge när andra
kammaren med sin numera väsentligt förändrade fysionomi
tar sig bäst ut; kammaren är något nyckfull till sitt humör
och något journalier till sin fägring. De där dragen i dess
andliga fysionomi, som nu utgöra hrr Olof Jonssons,
Ljungmans och skåningars stolthet och verk, dragen som ange
servilismismen och kuschheten, nej pardon, vänskapen och
släktskapen med öfverhuset, framträdde ej alltid med samma
tydlighet. Ett pikant och observationsvärdt ögonblick var
emellertid, då« kammaren försporde resultatet af den
små-iiäpna listiga beräkningen att i krigskreditivfrågan kunna
locka öfver några röster från första kammaren. Det var
inte första gången man fick praktiskt lära sig huru litet
man har för sina små bondknepiga finter och specielt för
sin tillförsikt att genom undfallenhet tillvinna sig några
politiska ynnestbevis från första kammaren. Man kan då
inte häller klandra första kammaren för det. Dum voro
väl den kammaren, om de brydde sig om att ideelt eller
praktiskt hysa någon respekt för folk, som låter sa lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
