Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Nyare litteratur - Emil Kléen, Mogen sommar, anm. af St. - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
i tidningar ocli kalendrar offentliggjorda med nya arbeten.
Man fin ner här samma egenskaper, som gjort hans lyrik
:så väl emottagen, samma skarpa och vackra blick för natur
och människolif och en sensualism, som allt mer fjärmar
sig från dekadensens sjuka fantasmer och symbolismens
reaktiva öfverdrifter. Ett första-rang-stycke är novellen
“I landsvägsdiket", där är realism i ögonen, idealism i
hjärnan och kraft och varmt blod i utförandet, det är som
en genre af de gamle “realistiske" holländske mästarna.
Och aldrig kommer förf, med dessa långa och tröttsamma
botaniskt och zoologiskt korrekta landskapsskildringar, som
ställa till oreda i läsarens fantasi och så lätt göra honom
orolig och förargad. Det är lyrikern, som målar
landskapen, kort och med ord som hafva färgen med sig och som
med det själfseddas makt leda läsaren in i den stämning,
där karaktärerna skola förstås. Karaktärerna äro intressanta,
tecknade så att man ser dem röra sig och hör dem tala,
och i allmänhet konsekvent genomförda. Särskildt
anmärknings värdt och till fördel för boken är, att förf, ehuru
skåning hållit sig borta från denna “skolas" s. k.
psykologiska funderingar. Visserligen förekomma äfven här
uttryck, som påminna om den besynnerliga Ola Hanssons-ska
fysologien om “skälfvande nerver" 0. d., men de äro
sällsynta.
Handlingen fortgår öfverallt ledigt och friskt på ett
vackert, mjukt och stiltroget språk. Och man lägger helt
visst icke boken från sig, innan man slutat den. Och den
torde lämpa sig utomordentligt väl som lektyr i
hängmattan på sommarnöjet eller som läsning ombord å den
ång-slup, som för en dit.
Utstyrseln är god och hedrar förläggaren. Den
konstnär, som gjort omslagsteckningen, torde ha haft sin fantasi
fyld af Goethe’s åsikt, att “lifvets gyllne träd är grönt".
St.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
