Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Den stora lotterifarsen, en finansiel tids- och sedemålning, af Karl Knutsson - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
I främsta rummet får man väl då sätta den låt oss
säga kraftmätning eller brottning, som för närvarande pågår
mellan bankdirektören hr Knut Wallenberg och hufvudstadens
präss. Somliga skulle måhända snarare vilja benämna det en
emancipationskamp eller själfständighetsförklaring från
präs-sens sida gent emot det stora Wallenbergska inflytandet uti
samhällslifvet i allmänhet och särskildt uti prässen, äfven om,
hvilket helt visst är fallet, detta senare inflytande af det
be-ställsamma ryktet icke måttligt öfverdrifvits. Det kan dock
icke bestridas, att den ton som användes i den bekanta
sammankallande annonsen, var väl mycket en själfherskares och
diktators. Det är naturligtvis med ganska stort intresse man
följer den vidare gången af denna kraftmätning, om den nu
verkligen kommer att fortsättas och icke partiet bli remis.
Kanske den rent af slutas med nederlag för prässen! Sådant
har emellertid händt förr.
Men under tiden står man, om man inte gör som vi,
som nöja oss med att vara intresserade åskådare, lika
undrande och spörjande beträffande lotteriets verkliga genesis
och dess verkliga öfverdirigent. Förklaringen från
förvaltningsutskottet var beträffande lotteriet ett sannskyldigt »guds
fred yxskaft». Direktör Wallenbergs förklaring var då
bestämdt och rak .på sak och måste naturligtvis hvad honom
personligen beträffar tagas för god. Men hvem är då i al!
världen den fortfarande store okände, som bestämt lotteriets
dimensioner och Köpmansbankens bulvanskap samt — ehuru
det intresserar relativt mindre — sanktionerat hr Kugelmanns
figurantskap. Ty det må man väl under alla förhållanden
hoppas, att icke Köpmansbanken med eller utan Kugelmann
är något annat än bulvan eller mannequin. Ett annat
förhållande vore helt enkelt ett spektakel, både ömkligt och
löjligt. Ar det så att allmänheten skall sammanskjuta någon
större extra lotterigärd för nöjet att »bjuda lyckan handen»,
så må det då i Merkurii namn vara till några matadorer och
inte vara till några sådana där puttelkrämare.
Meningen synes nu vara, att kontrasignanten, den
nuvarande civilministern, skall offras som ett försoningsblot på
den vredgade folk- och prässopinionens altare, så att
vederbörande utskott och kommissarier och andra kända eller okända
personligheter måtte kunna stå där i allmänna
föreställningssättet som oskyldiga små lam, de där endast hoppat efter där
den stygge civilministern hoppade före. Få torde dock väl de
vara, som icke i sitt innersta äro öfvertygade om att rollerna
egentligen varit ombytta, eller att det varit han som varit
utsatt för påtryckningar och öfvertalanden. Icke är det väl
hr civilministern som sett ut och sprungit omkring och
reson-nerat med det ena eller andra bankinstitutet eller obligations-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
