Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - När nya banker skola konstitueras; ett litet prospekt à la Kugelmann, af en aktieägare - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
Möller m. fl. Men ingeniören Oscar Wollert tarfvar kanske
några ords beskrifning. Hr Wollert är icke hr Waller, liar
ingenting att göra med “Södra Sveriges“ upptagande och
Wallerska tuben. Hr Wollert är däremot en känd
skridskoåkare, som i sitt sätt att föra sig i det dagliga lifvet på
terra firma äfven tyckes åka skridsko. Han har stora
röd-aktiga mustascher och är mycket ung och mycket
ungdomlig. Man ser honom ofta ute på de ställen, där man roar
sig. Jag menar icke teatrarne.
Hr Wollert är en af bankens grundläggare och en
mäktig man i den, efter allt att döma. Han tyckes eljes
vara en “pojke“. Och af pojkar var det fullt på
Köpmans-bankens stämma. De flesta närvarande voro unga herrar i
fina gångkläder.
Men jag höll på att glömma den nu mera så historiskt
ryktbare hr Kugelmann. Hur han ser ut? En liten,
mindre vacker herre med duktig näsa och osynliga ögon, som
samtidigt titta åt alla håll, utan att man vet, hvartåt de
egentligen se. Bara han icke försett sig!
Och stämman började, en underbar stämma i sanning,
i det att ordföranden satte sig öfver alla parlamentariska
regler. Det frågades aldrig om den var formenligt utlyst
— tycker någon det — men det märkvärdigaste af allt var,
att banken aldrig förklarades konstituerad. Och sålunda
måste väl den dag, som i dag är Aktiebolaget Stockholms
Köpmansbank betraktas såsom icke existerande! Bankens
aktieägare ha i alla fall aldrig bekräftat bankens befintlighet.
Att,börja med gick allt bra. Hr Lewysolm var den,
som uppträdde och dikterade besluten. Men så kom man
till den viktiga frågan om den blifvande verkställande
direktörens, d. v. s. hr Lundbergs lön. Och då började en
förtviflad diskussion. Hr Lewysohn tyckte, att man skulle
vara gentil. “Vi vilja alla förtjäna så mycket som möjligt
— det är intet ondt i att förtjäna så mycket som möjligt
— men hr Lundberg skall också förtjäna någonting, och
gör han inte det, komma vi, aktieägare, kanske inte att
förtjäna så värst, ty på verkställande direktören beror bankens
framgång i främsta rummet. Och därför tycker jag, att
10,000 kr. om året inte alls äro för mycket—hr Lundberg
skall också representera — och så tantième . . .“ Hr
Lewysohn föreslog, jag minns icke, hur många procents
tantiem, men ett höll han särskildt på, nämligen att hr
Lundbergs lön skulle räknas från förliden juni månad, därför
att hr Lundberg hade lemnat sin förra plats redan då för
att helt och hållet kunna ägna sig åt bankens organisation.
Det blef oro i lägret. 10,000 kr.! Tycker någon det!
Det var då alldeles för mycket! D:r Pettersson ville
fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
