Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Mellan drabbningarna, valpolitiska stämningar och intryck, af Kurt - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
502
åtminstone på ett hörn vara med, där framgången för
tillfället slagit upp sina bopålar, och icke på ett stötande sätt
opponera sig mot hvad som ändå har alla utsikter för att
gå igenom. De förmena sig därigenom bäst bevara både
sitt s. k. inflytande och sitt anseende som habile och
praktiska politici. De liksom så många andra här i landet nu
för tiden äro egentligen intet annat än uppriktiga
adora-törer af framgången eller erfara åtminstone en verklig
respekt och sympati för hvad som synes ha framgången med
sig och försumma därvid icke att på ett passande sätt tiga,
blunda och glömma. Nog af, vederbörande ha ur sådan
synpunkt lärt sig att respektera, sympatisera och äfven
alliera sig med landtmannapartierna som centra för den
politiska makten och i all synnerhet med dessa partiers
ledare som maktens administratörer. Hvad dessa ledare —
allesammans eller flertalet — göra och låta, det är i dessa
en viss sorts realpolitiska tider höjden af praktisk politisk
visdom och blir i följd däraf äfven det ideala rättesnöret.
I ‘’afseende på landtmannapartiet och landtmannacheferna
synas de hylla samma grundåskådning som gumman i en
Andersens saga i fråga om gubbens understundom något
konstbesynnerliga bytesaffärer: “Hvad far gör är alltid rätt“.
Därför ha hvarken förut eller nu från det hållet försports
annat än högst lena och fåtaliga ogillanden — förmodligen
mest för att lugna den ena politiska rättskänslan — öfver en
sådan hållningslöshetens orgie, som den både teoretiska och
praktiska kapitulationen af egen stolthet och egna åsikter och
framtidsmål, hvilken betecknas af gamla landtmannapartiets
sammansmältning med det nya och dess sedan iakttagna
uppförande.
Med sådana allmänna tendenser att sluta sig kring och
se upp till herrar landtmannachefer var det alls icke
underligt, att vederbörande ansågo sig kunna bygga ovanligt
mycket på hr Olof Jonsson och hans orubbliga
maktut-öfning. I intelligens, slughet, riksdagspolitiska insikter och
energi etc. måste han nämligen erkännas ha stått mycket
högt både i jämförelse med andra samtida riksdagsmän och
äldre partiledare. Därför kan man ock lätt fatta den
onådiga, välvisa öfverlägsenhet, hvarmed vederbörande på
herr Olof Jonssons vägnar ruskade på sina politiska
orakel-hufvud och sardoniskt hånleende drogo på mun åt den
“okynnespolitik“, som vågade förhäfva sig mot en så
mäktig man som åtnjöt deras moraliska understöd.
Men Olof Jonssons genomfall — på samma gång ett
duktigt agitatorsarbete af Söderhamnskurirens redaktör i
främsta rummet och en ur många synpunkter hälsosam
och glädjande politiskt-moralisk straff handling — verkade
obehagligt af kylande på själfförhäfvelsen. “Folkpartiet44,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
