Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Mellan drabbningarna, valpolitiska stämningar och intryck, af Kurt - I. Arbeten af Jane Gernandt-Claine, K. E. Forsslund, Harold Gote, E. Idström., Märta Bolle, Mark Stern, Alma Cleve, Margareta, Aug. Lindholm, anmälda af Gil Blas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5°5
betet hade då nog mer än väl räckt till för folkpartiet och
dess allierade. De skulle ha gjort en berömmelig gärning
och riksdagen och oss alla en stor tjänst, om vi tack vare
dem sluppit att hädanefter i kammaren se såväl de af D. N.
teoretiskt tillspillogifne Trää-männen (Ivar Månsson, Ericson i
Ransta etc.) och Ljungman som de gamla halft förlegade
Näslund, Sjö och Jönsson i Sandby, den spotske knektagraren
Bergendahl, herrarne Jansson i Krakerud, Göranson,
Eriksson i Elgered, Jönsson i Gammalstorp, de allra värsta af
de grymt fördomsfulla och inskränkta på Smålandsbänkarne
etc. Men i stället få flera af dessa hela tiden vara alldeles
i fred, medan åter mot andra oskadliga eller mindre
förargliga som kanske aldrig gjort och göra annat än följa
med i skocken, bråkats rätt mycket.
För folkpartiet som politiskt oppositionsparti är det
ock på längden mera gagnande att bestå af ett fåtal
beslutsamma, duglige och pålitlige män och erhålla sin långsamma,
naturliga, men säkra utveckling och förökning än att med
konstlad hastighet svälla ut och tyngas ned genom en
massa mindre pålitlige och betydande män, hvilka kanske
gå fortare än de kommit; visar sig partiet handlingskraftigt
och duktigt, får det nog snart vid och utanför riksdagen
tillbörlig respekt.
Till vägagåendet i casus Johansson i Noraskog kan
ej annat än betecknas som mindre lyckadt.
Antingen hade man bort rörande honom utan vidare låta
udda vara jämt och, ihågkommande och exploaterande af
hans bekanta bestraffande offentliga yttranden om
landt-mannapartiets politik samt hans utträde ur partiet o. d., a
priori och utan vidare ordande acceptera honom som
allierad eller också utan att göra några så värst långa efsingar
låta honom reda sig ensam så godt han förmådde vid valet.
Det förra alternativet hade måhända varit det mest
praktiska. Känner man personligen riksdagsmannen i fråga,
vet man å ena sidan, att han haft och väl ännu har ganska
frisinnade tendenser samt vid skilda tillfällen vedervågat
och stått i åtskilligt i sådant syfte, men ock å andra sidan,
att han som de flesta framskjutna landtmannapolitici alls
icke är att taga, där man släpper honom, och att en så
gammal rutinerad och fiffig politicus som han näppeligen
skulle låta förmå sig till att under en så oklar och oafgjord
situation bekänna kort på ett för sig oåterkalleligt
förbindande sätt, så mycket mer som föga eller alls intet vore
därpå att vinna, men det allra mesta att riskera. Jag skall
dock till sist gärna vidgå, att hans uppträdande vid mötet
med valmännen öfverraskade mig; efter referaten att döma
var det snart sagdt ömkligt; alldeles för litet af en karl för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
