Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Ett och annat om våra teaterförhållanden, af N. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i i
H:ska talangen åt rätt håll och ej heller på klokt sätt sökt
inverka upplifyande eller korrigerande, när den slappats af
eller tillåtit sig ovanor. Det är emellertid visst icke ensamt
Dramatiska teatern och förhållandena därstädes under dess
nuvarande mångåriga slappa ledning, som kunna lämna ett
rikhaltigt stoff, till anmärkningar i fråga om det mindre
insiktsfulla eller omtänksamma användandet af tillgängliga
krafter, repertoarens beskaffenhet och de enskilda artisternas
tekniskt bristfälliga utbildning etc. etc. Äfven de andra
stockholmsteatrarne lämna mycket öfrigt att önska.
Till och med hos den mest betydande konstnärliga
kraft utanför Dramatiska teatern, som hufvudstaden för
närvarande är lycklig att ega i fru Håkansson, är tekniken en
stötesten, äfven om denna svaghet ofta, dock visst icke alltid,
förbises i följd af hennes rika begåfning och intelligens,
inspiration och omsorgsfullt utarbetade detalj spel. Hon är
dock bland nuvarande skådespelerskor kanske den som
arbetat under de mest gynsamma förhållanden. Hon har
oftast kunnat välja för sitt dramatiska skaplynne och sin
konstnärliga utveckling väl passande sceniska uppgifter.
De voro säkerligen icke få, som på sin tid med glädje,
kanske rent af med jubel mottogo underrättelsen om
direktör Ranfts öfvertagande af Vasateatern och engagerandet
af fru Håkansson m. fl., i hopp och tro att hufvudstaden
då ändtligen skulle bekomma den så efterlängtade behöfliga
konkurrentteatern. En i somliga hänseenden tvifvelsutan
rätt besvärlig konkurrentteater blef nog Vasateatern, men
man torde icke nu efter ett års erfarenhet precis kunna
påstå, att konkurrensen gått i den riktning man önskade,
eller att den medverkat till repertoarnivåns höjande, de
verkliga talangernas rätta användande och tillbefrämjandet
af en allmännare konstnärligare utveckling. Direktör Ranft,
hvilken helt visst eger flere goda förutsättningar att
personligen bli en intresserad och duktig regissör, synes
nämligen hufvu ds akli gen ha kastat sin energi och sitt intresse
på den mera merkantila sidan af konkurrensen. Hans sätt
att uppfatta och sköta konkurrensen tyckes i verkligheten
hufvudsakligen gå ut på att göra det svårt för sina
kolleger genom att slå under sig och snappa bort både pjeser
och artister, äfven om utsikterna för att han själf skall
komma att använda både pjeser och artistei* äro allt annat
än stora. Hans uppenbara mani att samla åt sig har redan
medfört och kommer att än vidare medföra tämligen
ofördelaktiga verkningar i mer än ett hänseende. A i skola
blott antyda ett par af dessa. Svårigheten, ja kanske
omöjligheten att bereda de artister, som befinna sig i de
utvecklingsskeden, då tiden är dyrbarast, passande uppgifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
