Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - De kgl. teaterassociationernas damoklessvärd, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6/4
hvarför ingen egentlig anledning förefinnes att tillmäta ett
eventuelt sammanträde någon praktiskt ingripande betydelse,
hvilket visst icke hindrar att det möjligen kan bli både
intressant och pikant nog.
Den nuvarande situationen, de inre nuvarande
förhållandena och framtidsperspektiven förtjäna mycket väl, att man
observerar dem och resonnerar om dem. Detta särskildt af
ett par anledningar. Den ena är den, att hvad som nu
tyckes vara åsyftadt att ställa till står i ett visst historiskt
och kausalt sammanhang med intriger och tilldragelser, hvilka
förut här skildrats.* Den andra är den, att situationen är
sådan som jag tagit mig friheten symboliskt antyda genom
att tala om ett öfverhängande damoklessvärd, d. v. s. att
associationens existens såsom association är, efter allt hvad
jag kan se, allvarligt hotad. Och det tråkigaste därvid är
nästan, att det vill synas, Som om somliga af hvilkas
grann-lagenhet — ja man kan godt säga det — pliktkänsla man
skulle kunnat vänta annat, skulle allt annat än ogärna se
att så ginge, ja rent af medverka därtill. Man har t. ex.
svårt att tro annat, när man ser den absoluta
bekymmers-löshet från vissa håll att göra något för att afvärja faran
och med denna loj het sammanställer åtskilliga fakta och
dikta samt föregående misslyckade och upptäckta intriger
i syfte att spränga associationen och göra sig själf med
eller utan allians af ett par trogna till enväldig regent och
finansiel exploatör. Och det moraliska ansvaret förringas
naturligtvis icke därigenom, att troligen de gamla ränkfulla
rådgifvarne varit framme igen och tutat i öronen sina
elaka och kollegialt illvilliga råd.
Som man torde erinra sig från mina här ofvan
om-nämda artiklar, slutade det stora inbördeskriget och
direktör Fredriksons små statskuppsförsök med smälek och fiasko
för alla de krigförande makterna, men allra mest för det
F-ska partiet, hvilket fann försiktigheten bjuda att
själf-mant proponera som försoningsoffer för gamla och nya
synder och odygder samt som lösepänning för hr F:s
direktörskap hans skådespelareengagemang. Det insågs och
erkändes nämligen på alla håll, att hr F:s uppmärksamhet
och krafter varit för mycket splittrade för att han skulle
kunna fylla sina direktörsåligganden på ett tillfredsställande
sätt. I anledning häraf ordnades sedan sakerna så för nästa
spelår, d. v. s. det nu ingångna, att direktörslönen sattes
till 5,000 kr., hr F. utfäste sig att icke uppträda i några
nya roller samt tillerkändes honom ett honorar å 100 kr.
* Se t. ex. »Från den stora teaterofredens dagar» i h. 11—12 af
föreg. arg. och om direktörsvalinteriörenia s. 152 o. f. i h. 2 detta år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
