Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9 - Kampen mot mellanhandel, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68g
upphöjd ide och som hela mänsklighetens pionierer och den
svällande känsla af kraft, som gjorde dem skickliga till
dristigt mod och uthålligt arbete. Men denna sociala optik
mäktade dock icke att skymma blicken för det praktiska
lifvet, hvilket synes af den mångfaldiga gånger till förebild
tjänande författning, som pioniererna från Rochdale gåfvo
sig: vid försäljningen i deras bodar läggas de vanliga detalj
-priserna till grund’ och den erhållna affärsvinsten fördelas
sedan bland medlemmarne i förhållande till storleken af de
gjorda inköpen. Köparen erhåller ett kvitto (vanligen ett
bleckmärke) på beloppet af sina inköp. Vid slutet af hvarje
kvartal inlämnas märkena, för att kvartalsvinsten skall kunna
fördelas därefter. Den uppgår hos de engelska
konsumtionsföreningarna i regeln till 5—15 procent i kvartalet.
Hvem som hälst kan bli medlem mot att betala en shilling
i inträdesafgift. Att vara medlem betyder således
väsentligen endast att vara kund. Naturligtvis ligger det med
en sådan anordning i hvarje medlems intresse att
medlemsantalet ökas, emedan då omsättningen blir större och
omkostnaderna minskas, alltså utdelningen växer.
Konsumtionsföreningarna blefvo snart genom kongresser
sammanförda till en viss enhet och tvänne
grosshandels-föreningar (för England och Skotland) grundade, som
lämnade enskilda föreningar varorna till torgpriser, men
likaledes lämnade ifrån sig vinsten i förhållande till inköpen.
Sedan 1872 har man slutligen börjat att producera hvad
grosshandelsföreningarna behöfva i dem tillhöriga fabriker.
Sålunda har man haft “den moraliska triumfen att taga ett
nytt steg i kooperativ utveckling, i det att man börjat med
kooperativ produktion för de förenade
konsumtionsföreningarnas behof“ (“Cooperative, News’ ord). Dessa fabriker äro
alltså inga produktionsföreningar — sådana ha icke i
England visat sig lifskraftiga — utan det är fabriker, som
tillhöra konsumtionsföreningar och ledas af en af dessa tillsatt
direktion, men som betala sina arbetare “fair wages“, d. v.
s. de af fackföreningarna fordrade lönerna. Det britiska
föreningsväsendets omfattning framgår af följande siffror:
konsumtionsföreningarna ha nu öfver 1,100,000 medlemmar,
en årlig omsättning af mer än 36 millioner pund sterling,
en ren årlig vinst af öfver 3 millioner, ett samladt kapital
af öfver 12 millioner och de sysselsätta för egen räkning
tillsammans ungefär 10,000 arbetare.
Dessa framgångar hade väsentligen förefunnits
åtskilliga år, utan att ge impuls till en liflig socialpolitisk
idérörelse. Då utgaf omkring år 1890 fru Sidney Webb en
af varm hänförelse uppburen och därför äfven själf
entusiasmerande redogörelse för nu skildrade utveckling — och
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
