Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Carl Larssons freskomålningar, af A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Xarssons freskomålningar.
“Plats för freskomålning“ stod det under långliga tider
att läsa på de stora väggfälten å ömse sidor i
nationalmuseets trappuppgång. På den tiden var monumental
målning för våra landsmän ett opröfvadt fält, liksom
fresko-målning ett för dem rent af okändt uttryckssätt. En ocli
annan af de framsynte bland de yngre konstnärerna kände
nog en “helig rysning“, vid tanken på huru härligt det skulle
vara att få släppa sin fantasi fria tyglar och storma fram
i kraftiga, dekorativa, svenska motiv på dessa murytor, hvilka,
grågula, brunbårdade, nu bidade konstnärens “varde ljus“.
Hela vårt lands historia — från asar och vikingar ända
till våra dagars lyckliga utveckling i konst och vetenskap
— drog fram i bild för bild inför hans drömmareblick. Här
|— hvarför icke Tors strid med jättarne —; just ett sådant
motiv som på Vinges tafia borde ha varit måladt där på ena
sidan och något motsvarande hans “Loke och Sigyn“ t. ex.
på den andra. Det hade stått i stil med de väldiga
monumentala marmorsto derna Oden, Tor och Balder, hvilka
möta ens blick vid första inträdet inom museets portar.
Och så hela den motivrika historien från Birger Jarls tid
med t. ex. Stockholms grundläggning, vidare Engelbrekt,
Gustaf Vasa o. s. v., såväl odlingens som krigets stormän,
hvilkas namn gifvit vår historia dess skönaste, stoltaste sidor!
En vacker dag fick nationalmuseum lyckligtvis
ökade pänningetillgångar, genom en enskild donation
förstås, hvilken afsåg inköp af större historiska målningar,
hvilkas pris öfverstego de af staten anvisade inköpsmedlen.
Nu började förhoppningarna ljusna, och slutligen utfärdade
nationalmuseum en inbjudan till landets konstnärer att
inkomma med skisser till dekorering af trapprummets
väggytor. Så till vida var ämnet begränsadt, som motiven
skulle röra sig kring vårt lands odlingshistoria. Denna täflan
blef märkvärdigt nog ganska slappt omfattad af
konstnärerna, och man gjorde sig ovilkorligen den frågan: hvar äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
