Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Den internationella socialistkongressen i London, af Bernard Shaw
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gressen inskränka sig till att den sätter honom i tillfälle
att konstatera, hur pass socialisterna ha upphört att vara
en svärmande tusenårssekt och blifvit praktiska politiker
samt huruvida ett möjligt politiskt program har utsikt att
samla röster.
I detta afseende är England som vanligt det minst
framskridna land hvad ord och fraser angår och det mest
framskridna i realiteten. Tyskarne tyckas vid första
anblicken med sitt kompakta socialdemokratiska parti på en
och tre fjerdedels million röster stå långt framför oss. Men
vid närmare iakttagande finna vi, att deras ledare Liebknecht
kastas i fängelse för ett tal, som Arthur Balfour skulle
med hela Englands odelade bifall kunnat hålla inför vår
konservativa kvinnoförening. Vår lag om counties’
själfsty-relse, som föreslogs af en konservativ regering, och vår
lag om hundreds’ själfstyrelse, som föreslogs af en liberal
regering, ställa oss femtio år före Tyskland i praktisk social
utveckling. De tyska socialistcheferna måste medgifva, att
icke ens medelklassens frigörelse från monarkiskt och
aristokratiskt herravälde är fullbordadt trots den franska
revolutionen och Lassalles regeringsfilosofi. Detta vill åter säga,
att i Tyskland måste socialisterna ännu en tid i det
praktiska lifvet uppträda som ett gammaldags liberalt parti.
Det liberaliserande arbetet är ännu icke gjordt där. — I
Frankrike är medelklassen visserligen fri nog; men dess
liberalism har ännu icke kommit åt att röra vid den
ned-ärfda Napoleonska centralisationen. Där måste utvecklas
en praktisk själfstyrelse, innan ett reelt socialistiskt arbete
kan tjäna någonting till.
I England däremot är liberalismens arbete för länge
sedan gjordt. Af frihet ha vi allt hvad vi önska och kunna
använda. Den enda uppgift, liberalismen nu kan ha, är att
tjäna som broms på de socialiserande tendenserna — häfda
individens frihet mot arbetarorganisationer och
fabrikslagstiftning. Arbetarnes organisation är också mera fullständig
i England än i något annat land. Och slutligen ha vi en
kommunallagstiftning, som utgör för oss det nödvändiga
maskineriet och ger oss fullt tillfälle till att i kommunen
införa all den praktiska socialism som vi fysiskt och
moraliskt äro mogna för och mycket mera än hvad vi äro
mogna för. Allt detta gör, att statsmannen kan anse den
praktiska engelska socialismen som socialismens högvattensmärke
i hela världen.
Men ifall någon tror, att i ett land, där socialismen
faktiskt är på så god väg att bli genomförd, det också
måste finnas stora socialistiska partiorganisationer och hvad
tyskarne kalla ett “klassmedvetet" proletariat, så misstager
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
