Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - På redaktionens bord - Jultidningar o. julkalendrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uSveau är ocli måste naturligtvis inrymma ett litterärt
sedt ganska blandadt sällskap, så att de flesta sorters olika
smak kan finna hvad den önskar. Här vill jag endast
tilllåta mig att påpeka en del, nämligen dikter af Fröding,
en fabel af Per Hallström, en novell af Levertin, en
berättelse af Selma Lagerlöf samt Tor Hedbergs om
dekorativ målningskonst och i all synnerhet O. v. Zveigbergks
minnesteckning af Louis de G’eer. Denna teckning är hvad
jag skulle för min del vilja tillmäta största värdet af allt
hvad Svea denna gång innehåller. Levertins silhuett af
Heidenstam är visserligen mycket beaktansvärd och fint
skrit ven och rik på träffande observationer, men de finnes nog
som icke utan skäl anse den väl ensidig, väl mycket färgad
af den på sina håll starkt öfversvallande Heidenstamskulten
samt att i alla händelser inte andra ypperliga svenska förf,
behöfde tjäna till slagtoffer på den kultens altare. Den aflidne
Liss Olof Larsson upphöjes af Harald Wieselgren till rang,
heder och värdighet af storman. Det beror ju på hvad man ger
det ordet för valör, men nog tyckes i detta fall verkligen
den naturliga och ursäktliga idealiseringen af död man ha
drifvits väl långt, äfven om den är gjord af en gammal
idealist; och H. W. är på sätt och vis att räkna till
den idealistiska skolan. Inte ens den varme bondedyrkaren
och bondeidealisten Emil Svensén har i Nornan gjort sig
skyldig till en sådan öfverdrift. Som politisk karaktär var
Liss Olof Larsson ganska demoraliserad och —
demoraliserande, det vet nog H. W. lika väl som jag. Och om
L. O. L. som privat personlig karaktär skola vi icke tala.
Illustrationerna i Svea äro litet pauvra, i all synnerhet
i jämförelse med Nornan, där det illustrativa representeras
dels af verkliga konstnärliga bidrag och dels af andra
förträffliga likaså mycket väl reproducerade teckningar och
fotografier. Men äfven litterärt torde Nornan i år stå öfver
Svea; sällskapet i den förra är inte så blandadt som i den
senare; innehållet är mera jämt och nästan alltsammans
hvad som står i Nornan eger betydelse eller åtminstone
intresse. Af de rent skönlitterära bidragen torde damernas
vara de “styfvaste“: berättelser af Jane Gernandt-Claine.
Selma Lagerlöf, Hilma Angered-Strandberg m. fl.
Därjämte finnes en fin stämningsbild “ljusa nätter“ af Tor
Hedberg. Nornan innehåller slutligen några historiska och
topografiska uppsatser som äro både instruktiva,
underhållande och väl skrifna: O. v. Zweigbergks det vackraste
Småland, F. U. Wrangels Djurgårdsminnen och aktualiteter.
Ludvig Looströms Stockholms slott samt Ellen Fries
verklighetsbild från 30-åriga krigets tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
