Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Konstutställningar, af P. A. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
828
i få färger stämda målningar, hvilka oaktadt sin
anspråklös-het trängt sig på oss och pockat på uppmärksamhet hvar de
än varit att se. Man började tala orn att de äro sig alla bra
lika, och en separatutställning af sådana arbeten borde komma
att verka som en jemnstruken vägg. Men den, som så anade,
hade icke gifvit akt på de fina skiftningarna i Janssons
tolkningar af — hvad som nog är hans ensidighet — Stockholms
bergmotiv. Konstföreningens högra långvägg var icke
enstru-ken — den var en färgdallring af nattblå och violett
nocturne-stämning. Man gick, utan att tröttas, från duk till duk, der
alltid en subjektiv känslighet for årstiden och dygnets
mystiska timmar kom oss att se bort från motivets tråkighet.
Konstnären ger oss föreställningen af att han från ensligt fönster i
sena timmar vemodigt spejar ut öfver staden eller bergen.
Man . liksom anar en längtan bort från lyktbelysta kajer,
elektriska lampor och fabriker med höga skorstenar, dä
konstnären låter kvälls- eller natthimlen famna den fjärran horisonten,
bortom hvilken den rika, fria naturen är. Man tror på J:s
konstnärskap så mycket hellre, som han från början
öfvertygad och allt mer öfvertygande fullföljer den stråt han slagit
in på. Han har icke råkat vara medresande på det »iltåg»,
hvarvid en konstanmälare en gäng i en af vära dagliga
tidningar, i allra största välmening, riktigt nog liknade »den
moderna konsten». Det tåget ilar fortfarande från station till
station, och man vet ännu icke om det bär till Monte Carlo
eller Atén. En och annan som i början lemnade »iltåget»
handlade nog klokt, och han skall med glädje återses hemma
hos sig, der han lugnt vandrar till fots den långa vägen mot
ett anadt ideelt mål. Men man skall beklaga de andra, som
genom de moderna kommunikationerna dragits utåt. Hård
står striden nu mellan olika skolor. Det var blott några år
sedan ordet »skola» var ett för konst förhatligt ord — och
dock ha skolor alltid existerat. Friluftskolan opponerade mot
akademikonst; impressionismen mot sträng realism, och nu har
slutligen ett modernt regemente bildat en skola, som synes
höra till de strängaste. Det är långt ifrån, att vi betvifla att
denna skärpa i de ungas strider på vägen mot målet skall
medföra annat än godt. Ur dessa strider skall, liksom i alla,
den starkaste komma att afgä med seger. I denna strid pä
intellektualismens fält är det gifvet att den lugna, rättframma
sanningen skall komma att vinna öfver kotterijesuitismers
hänsynslösa dogmer, hvilka tillspetsas och göras mer pockande,
ju mer de aflägsna sig från möjligheten att tilltala en
skön-hetsträngtande mensklighet. För en efterverld skall det
otvif-velaktigt bli af ofantligt intresse att forska i den massa konst
och okonst som i vårt århundrade utöfvats. Man skall ha
.goda källor att hämta upplysningar ur angående samtidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
