Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Litteraturbref af Mary Ekeblad (diktsamlingar af H. Jacobson och Curt Thelander, anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
846
Kära kusin, jag mins så väl några ord du fälde vid
senaste vårfesten: det fins ingen verklig entusiasm här i
Upsala; den ena dagen tomma fraser, den andra dagen
parodier öfver samma fraser, det är alltsamman. Du gjorde
oss orätt: och sedan du läst stammfaderns dikter (vi kalla
honom stammfadern, emedan han talar med en stammande
tunga, liksom Demostenes), skall du helt säkert erkänna ditt
misstag; ty här fins entusiasm, svallande, stormande
entusiasm. Och hvilken utveckling har icke diktaren
genomgått under dessa sista år: det har kommit allvar och märg
i hans tankevärld. Du liksom jag mins helt säkert ännu
med nöje ett af hans tidigare alster i en lättare genre än
den han nu odlar — jag menar den på sin tid berömda
dikt, som börjar med dessa rader:
»Jag Raab von Bååtshaaken de la Battongen,
baron till Finkan och till Konradsberg». —
— men du bedrar dig, om du i hans “ Kungs ängslilj or “
väntar att finna några andliga syskon till detta hans andes
t— sit venia verbo — naturliga barn. Nej, läs blott dessa
mäktiga alexandriner (ur diktcykeln “Det ringer till Påska“):
Mitt sinne remnar sär: ur grafvars bräckta famnar
stå barnaminnen upp i spöklikt hemska hamnar
och vittna ångestfullt med hand mot blodig fors,
att jag min salighet har naglat vid Ditt kors . ..
— och du skall finna, att den uppsluppne versmakar en
från fordom har fått något af en ny Lidner i diktionens
glans och i fantasiens svindlande flykt; den glade
studenten ar nu en tänkande man; den vitsande stammfadern är
hädanefter skalden Jacobson!
Ja, Sverige har i Harald Jacobson fått en skald, som,
om någon, bör vara den rätte att taga upp den fallna
traditionen från vår diktnings stora tid; och då jag vet, kära
kusin, att det under din kalla satir likväl döljer sig en
verklig kärlek till den svenska diktkonsten, dess utveckling
och framtid, är jag öfvertygad, att du här för en gångs
skull skall lägga hånet å sido och låta diktarens entusiasm
elda upp din egen, om du ännu har någon — hvarom icke
får du med mig och Upsala studentkår att göra!
Din tillgifne kusin Claes Johan.
(Svar från Mary Ekeblad till hennes kusin Claes Johan
i Upsala):
Min lilla Claes Johan!
Beträffande skalden Jacobsons dikter och däri befintlig
entusiasm är jag. af alldeles samma mening som du: det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
