Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Den nervösa ansiktsbildningen hos kvinliga artister, af Enrico Ferri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
862
de kunna lita på uppriktigheten hos sina partivänner, nöjer
jag mig med att här göra utkastet till ett kapitel af detta
arbete, hvars vikt och betydelse man säkerligen genast
fattar, och inskränker mig till att att anföra några exempel
på dessa fysionomiens upplysningar rörande kvinnliga artister.
Stora ögon, blek hy, mjuk och smärt växt, snabba och
tvära eller också buktande rörelser såsom hos kattsläktet,
så lyder beskrifningen på det nervösa temperamentet,
sådan vi erhållit den af Hippokrates, den berömde grekiske
läkaren för två tusen tre hundra år sedan.
Denna antropologiske typ möter man allmänt i de stora
folkcentra, i städerna, där lifvet för full maskin pålägger
nervsystemet ett oafbrutet, öfverdrifvet arbete, som
oundvikligt leder till utmattning, till nervositet, till nervsjukdom.
Lättast märkbar framträder den hos kvinnorna, ehuru den
icke mindre ofta förekommer hos männen. Kvinnan, som
i högre grad än mannen är “den böjda liniens triumf“,
ådrager sig vida mer vår uppmärksamhet, då hon tvärt
emot regeln visar oss den räta liniens öfverhandtagande,
såsom fallet är hos de nervösa och de nervsjuka.
Konsten kräfver en utomordentlig förbrukning af
nervös verksamhet, åtminstone hos de konstnärer, som äga den
verkliga skapargåfvan. Också är de kvinnliga artisternas
temperament i regeln nervöst eller nervsjukt i följd af det
oförnekliga samband, som existerar emellan geniet och den
mer eller mindre patologiska degenerescensen, såsom Morel
och Lombroso uppvisat.
Det kan då icke förvåna, att detta nervösa
temperament, som åtföljer den nervösa typen, hos konstnärinnan
erbjuder mera markerade drag än hos männen och att det
hos henne uppnår nervositetens och till och med nevrosens
yttersta gränser.
För att öfvertyga sig härom behöfver man bloit med
hänsyn till den biologiska och psykologiska karaktären, d.
v. s. de fysiska dragen och de intellektuella yttringarna,
jämföra t. ex. Sarah Bernhardt och Eleonora Duse, hvilkas
geni är en underbart trogen reflex af sekelslutets
nervositet. — Skillnaden mellan den och andra stora
konstnärin-nor, hvilkas rykte icke är mindre stort, men hvilka icke
ha denna febrila nervositet till hufvudkännetecken, är den
samma som skilnaden emellan en komedi af Augier och ett
drama af Ibsen: de två antipoderna, som på sätt och vis
fotografiskt angifva olikheterna i två sociala epoker, hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
