Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Minimallön, af Sidney Webb
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
koren inom alla de yrken, för hvilka en erkänd och
praktiskt tillämpad yrkesenlig aflöningstaxa icke existerar44.*)
Annorlunda är förhållandet med de icke yrkesutbildade
(unskilled) arbetarnes arbete. Här finnes i regeln ingen
allmänt erkänd yrkesenlig aflöningstaxa, därför måste här
en annan metod uttänkas för bestämmandet af den
“anständiga44 aflöningen. Den 13 febr. 1891 fattade
underhuset på förslag af Sidney Buxton enhälligt beslutet, “att
det efter husets åsikt vore regeringens plikt att vid alla
af densamma ingångna öfverenskommelser vidtaga anstalter
emot de missförhållanden, som Sweating-kommissionen för
icke länge sedan dragit fram i ljuset, och fördenskull i
öfverenskommelserna upptaga sådana bestämmelser, hvilka
äro egnade att förebygga de skador, som användandet af
mellanhänder medför, samt att öfverhufvud uppbjuda alla
sina krafter för att trygga betalandet af sådana aflöningar,
som inom hvarje särskildt yrke äro allmänt gällande för
dugliga arbetare". Denna resolution bekräftades åter
genom ett nytt enhälligt fattadt beslut af underhuset den
21 mars 1893, i anledning hvaraf den dåvarande
krigsministern, sir H. H. Campbell-Bannerman, i kabinettets namn
förklarade: “Jag ansluter mig i ordets fulla bemärkelse
till principen, att arbetsvilkoren vid företag, där staten är
arbetsgifvare, böra vara höjda öfver allt klander... Ai
ha förlorat all tro på konkurrens- eller svältlönernas
oundviklighet/4**) Styrkt genom dessa enhälliga beslut af
underhuset intog kommunalstyrelsen den ståndpunkten, att det
icke vore önskvärdt att gifva någon af dess arbetare mindre
aflöning än hvad som vore tillräckligt för ett ordentligt
och sundt lefnadssätt, konkurrensen finge sedan vara huru
stor som hälst. Betänker man nu, att mr Charles Booth
sätter den faktiska nedre “gränsen för armod" vid en
regelbunden veckoinkomst af 21 shillings, så kan man
visserligen icke säga, att den tillräckliga minimilönen, sådan
grefskapsrådet fixerade den: 24 sh. för män och 18 sh.
för kvinnor, tenderar till slöseri och extravagans. Att
denna politik redligt och framgångsrikt fullföljts, därom
äro nu alla öfverens. Ej häller har densamma fört till
någon finansiellt skadlig ansvällning af lönebudgeten. Al
1889 uppgick genomsnittssumman för aflöningen af
löne-arbetarne på de vilkor, hvarunder de öfvertagits från det
forna “Metropolitan Board of Works44, till 75 pund sterl ing
pr år. 1894 efter grefskapsrådets femåriga praktiserande
*) Jfr löne tabellerna och arbetsvilkoren i stadgar och förordningar
för Londons grefskapsråds utskott. London, aug. 1896, sid. 70—72.
**) Se Hansards Parlianientary Debates: Vol. 9, sid. 1,127.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
