Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Vivisektion, dramatiskt försök i en akt, af Carl Pasch
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
släktets fortkomst — någon slags “androgenesis“ eller
födelse genom ungkarlar.
Palæmona: Så du pratar! — Kära häradshöfdingen,
hvad svarade kanslirådet?
von Ringen: Han behandlade henne som ett sjukt och
öfverretadt barn, hvilket åter retade henne, men i denna
bortfuskade unga flicka finnes i alla fall takt. Hon såg,
att dispyten gripit honom mera än hon anat, och biföll
därföre med glädje hans förslag att låta den hvila och göra
en promenad i det vackra vårvädret. Tyvärr förde dem
slumpen eller ödet till Blancbs konstsalong, och där
råkade de ut för den där spyflugan Malm, hvilken
sannerligen förefaller att vara alstrad genom någon af dina
“ge-neser“, så abnorm är han åtminstone mig. Björnklo
känner honom från Upsala, och fröken Sten har träffat honom
i någon af de där föreningarna, som . . .
Palæmona: Ja, de där föreningarne borde aldrig få
finnas; de tro sig göra godt, men göra mera ondt och
ingripa störande i hemmets lif, som dock är människans
bästa. Jag blef riktigt ond, då Regina berättade mig, att
en hop fruntimmer ämnade resa till Upsala och vara med
hos det där otäcka Verdandi, men den gången tog jag
bladet från munnen och sade, att om jag vore fruntimmer . . .
Hjort: Hvad befalls? Det har jag ändå alltid trott,
goda Palla!
Palæmona: Ja visst, ordryttare! Jag menar, att jag
skulle skämmas.
Hjort: Och du har fullkomligt rätt! Skämmas borde
både herrar och damer, men det är lika litet naturligt nu
för tiden, som man sträfvar att låta naturen själf bli
onaturlig. — Stackars Björnklo, jag undrar, hur han i den
sinnesstämningen fann sig med Malm, denne onekligen
kvicke men påflugne ästetflabb? Jag har då lyckats snoppa
af honom, så att han aldrig ser mig vidare, men den
städade, urbane Matts kan väl vara stel men aldrig så ohöflig,
som man behöfver emot sådant folk.
von Ringen: Han kunde ju ej vända om, och du vet,
huru Malm kan suga sig fast. Han gjorde sig oombedd
till deras ledare genom utställningen och Matts medgaf, att
han kände sig distraherad, ja, road af den andres svada. Så
befunno de sig efter en stund alla tre framför en af Zorns
mästerliga taflor, du vet den där flickan i vassen?
Hjort: Ja visst, en rasande bra bit! Så nära kanten
som möjligt, som vi brukade säga i Upsala. Men den bör
ses med andra ögon än Malms.
Palæmona: Carl, menar du den där flickan i solskenet,,
som klifver ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
