Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Friedrich Nietzsches lefnad, af Philo vom Walde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
920
sekundär följd inställde sig migrän i den värsta grad, hvilken
outsägligt förbittrade en stor del af hans lif. Det oaktadt
arbetade han alltjämt på sitt verk, som han såg i
»omvärderingen af alla värden». På olika sätt sökte han blifva herre
öfver sin sjukdom: han reste till Sorrent, han begaf sig upp
i högalperna (Sils-Maria), han begaf sig till Schwarzwald och
Thüringen. Öfverallt uppnådde han betydlig bättring — trots
sitt skapande.
Därefter flyttade hans syster till honom i Basel och
vårdade honom moderligt. Det hade sitt goda och sitt onda.
Magen erhöll visserligen ordentlig föda, men det trefliga
hemmet fjättrade honom dubbelt, så att de nödvändiga dagliga
promenaderna blott allt för ofta inställdes. Därför försökte
man nu med motsatsen och hyrde bostad utanför staden.
Då hans tillstånd genom andlig öfveransträngning åter
försämrats, gjorde han (1879) ansökan om entledigande från
tjänsten. Han hade då också lång tid känt sig otillfredsställd
med att slösa sin tid på docerandet för jämförelsevis få
lärjungar. Hans ande och hjärta tillhörde hela mänskligheten!
Man får icke lata förbluffa sig af fraser om »Nietzsches
gränslösa egoism» — Nietzsche var en altruist utan like. Senaten
i Basel hade redan två gånger tillbakavisat
pensionsansök-ningen, men nu såg man sig tyvärr tvungen att villfara
den-samnfa. Man pensionerade honom med full lön och
Nietzsche förde från denna tid ett vandringslif.
Strax därefter ingick hans älskade syster äktenskap
med hans vän, den bekante kolonisatorn dr Bernhard körster
för att med honom begifva sig till Paraguay och där grunda
kolonien »Nya Germanien». Nietzsche var nu fullständigt
ensam och hänvisad till främmande människors vård. Det
nedstämde honom djupt och har fört honom allt närmare
hans tragiska öde. För att utfylla afslutenheten fördjupade
han sig med fördubblad ifver i studiet och sitt andliga
skapande. Den nödvändiga följden däraf var ett ökadt lidande.
Då morfin och brom ej ens i förstärkta doser ville hjälpa,
emedan naturen vant sig vid dem, tillgrep han kloralhydrat,
hvilket da gjort sitt »segertåg» genom den nervösa världen.
I ro fe ss or Harnack i Halle säger i sin bok om läkemedel: »För
närvarande kan man nästan betvifla lämpligheten öfver hufvud
att bibehalla kloralhydrat sasom läkemedel». Men då för tiden
anade ännu ingen läkare nagot om de oangenäma
efterverkningarna af detta preparat, och Nietzsche slog bort alla
modrens och systerns förmaningar, då hans läkare endast hade
godt att förtälja därom.
I januari 1889 träffades han i Turin af hjärnslag.
Framstående patologer förklarade, att de »stora doserna kloral
angripit och förstört vissa partier af hjärnan och att hjälp icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
