Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ur mörkret, Axel Wallengren in memoriam, poem af Emil Kléen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var den tiden, dä värt lifs april
Drog genom själen med sitt viltra väder,
Da hvarje tanke kom i högtidskläder
Med palm i hand af påskens sälg och pil,
Dä känslor mognade och djärfva drömmar
l värmen af det sunda blodets strömmar
Och i värt nervlifs lyra hvarje sträng
Klang friskt som lärksång öfver dagg ig äng.
Vär var inom oss — samma ljusa vär
Som tyst därute spände stjärnenatten
Och speglades i stilla äars vatten,
En vär sä blond som blott en kvinnas har,
Den vär som särla drömmer öfver Skäne,
När slätten hvilar vid i glans af mäne
Och knoppen tveksamt vecklas ut till blad
Och vipor skria öfver äng och mad.
Ja, det var da! Och nu är v är en död,
Skönt än hon spöka kan i tysta timmar,
När hvit i fönstret callans blomma glimmar
Och mänskensglansen ligger fruset spröd. —
Som nu i natt, dä allt omkring mig tiger,
Hon fram ur ensamhetens dunkel stiger
Och ser pä mig med ögon djupnadt blä,
I ordlös vädjan att jag skall första.
Hvad vill da denna blick? Hvad är däri
Af sorg och äng est och af lönlig smärta?
En dof beklämning griper om mitt hjärta,
Min tanke stegrar sig att varda fri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
