Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i7
dock nu vara löst af Lombroso och Laschi, hvilka i sin
studie Delitto politicö e le revoluzioni vilja finna basen för
dylika brott i den tröghetslag, som beherskar den
organiska och oorganiska verlden. Med ett betecknande namn
misoneism har Lombroso kallat den känsla af hat till allt
nytt, som beständigt återfinnes hos menniskoslägtet
oberoende af kulturstadiet. Från barnet, som gråter då det
ej får höra sin älsklingssaga återgifvas med de vanliga
orden och vändningarna, till universitetsprofessorn, den på
höjden af sin tids bildning stående mannen, hvilken
ställer sig fiendtlig gent emot hvarje ny upptäckt — öfveralt
herrskar denna misoneism i seder och religion, i moral
och vetenskap, konst och politik. Till och med den
geniale forskaren kan vara misoneist, kan envist hålla fast
vid idéer, för hvilka han kämpat, utan att inse att de kunna
kastas kull eller korrigeras med tiden, likaväl som han sjelf
kastat öfverända eller korrigerat de gamla idéerna. Det
är det Spencer menar då han påstår att hvarje framsteg i
nutiden är ett hinder för ett dylikt i framtiden.
Denna människoslägtets instinktiva konservatism
orsakar, att utvecklingen går långsamt, så att säga stegvis fram
mot sitt mål. En följd af detta åter är att
framstegssträf-vanden, som manifestera sig på ett häftigt och våldsamt
sätt, icke äro fysiologiska. Låt vara att de för ett fåtal
framstå såsom oundgängligt nödvändiga, bli de dock från
juridisk synpunkt något anti-socialt d. v. s. ett brott.
De vigtigaste former, under hvilka tröghetslagen från
den nu anlagda synpunkten störes, äro de kollektivrörelser
man kallat revolutioner och revolter. Olikheten i namnet
klargör tydligt nog olikheten i sak. Den förra frambryter
ur sedan länge varande och djupt liggande orsaker, den
senare ur tillfälliga och ytliga.
Man må dock ej föreställa sig, att det, då en politisk,
religiös eller ekonomisk rörelse utbryter, genast låter sig
bestämmas, huruvida det är frågan om en revolution eller
revolt. Man kan endast förmoda det ena eller det andra
— ej bestämdt påstå. Och orsaken härtill är helt enkelt
den att det är utgången, som afgör huruvida fenomenet i
fråga skall rubriceras under den ena eller andra kategorien.
Afiöper rörelsen med seger för anstiftarne, är det en
revolution — hvarom icke en revolt. Motsvarade det, som de
enskilda individerna åsyftade vinna genom sitt förslag,
pluralitetens latenta behof, då blef det revolution; var det
åter fråga blott om några svärmiska, opraktiska,
obehöf-liga nyhetsmakerier, då undertrycktes rörelsen och
historien kallade den en revolt. Altså pluraliten, den ensam,
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
