Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I
på henne och våldtog henne. För detta sitt brott blef han
dömd att hängas, men fick straffet förvandladt till lifstids
tukthus. Efter 10 år benådades han. Knappt hade han
väl kommit hem, förr än han bröt sig in i ett stuteri, tog
en häst, band den vid en telegrafstolpe och stympade den
afskyvärdt, i det han först gaf honom ett djupt hugg i
halsen och därpå ett i buken, hvarefter han afskar djurets
tunga. Han blef då insatt på asylen i Kingston. Efter att
ha vistats där i fem år lyckades han rymma därifrån och
begick kort därpå våldtägtsförsök. Återförd till asylen
försökte han kastrera en idiot och stötte en gaffel i
underlif-vet på en annan patient. Alla djur, han kunde komma åt,
dödade han. Han förledde många sjuka till masturbation
och förstod att i asylen införa de afskyvärdaste vanor. I
öfrigt var han ytterst feg och vågade sig aldrig på andra
än svaga personer, kvinnor, barn, idioter, djur o. s. v.“
Ett ännu mer afgörande och signifikant exempel på
dylika så att säga på gränsen stående fall bildar följande, hvilket
ofta anförts i hithörande litteratur. Det är taget från Tyskland
och gäller en liten tolfårig skolflicka Marie Schneider, hvilken
1886 stod inför eh af Berlins kriminaldomstolar. “Hon var väl
utvecklad för sin ålder med ett ordinärt utseende, hvarken
vacker eller ful. Hennes hufvud var rundt, pannan
sluttande, näsan tämligen liten, ögonen bruna och lifhga, håret
mjukt och ganska vackert. Med intelligent klarhet och
precision, anmärkningsvärd för hennes ålder, besvarade
hon alla ordförandens frågor utan att tveka. Ej ett spår
af inre rörelse förefans. Hon talade i samma lugna ton, i
hvilken en skolflicka talar till sin lärare eller redogör
fölen lexa. Och då de på henne stälda frågorna blefvo af så
allvarlig karaktär att domaren själf mot sin vilja ändrade
rösten, förblef flickan lika beherskad, klar och barnslig.
Hon var ingalunda fräck, men hon visste, att hon skulle
svara som då hennes lärare tilltalade henne, och det hon
yttrade bar en omisskännelig prägel af sanning och stämde
i öfrigt i detalj med de mot henne förebragta vittnesmålen.
Hennes berättelse löd som följer: ’Mitt namn är Marie
Schneider. Jag är född den l:sta maj 1874 i Berlin. Min
fader dog för länge sedan, jag vet ej när. Jag har aldrig
känt honom. Min moder lefver ännu. Jag har en yngre
bror. Jag förlorade en syster för ett år sedan. Jag tyckte
illa om henne, därför att hon alltid uppförde sig bättre än
hvad jag gjorde och min mor behandlade henne vänligare.
Flere ’gånger har jag fått stryk af min mor för mitt dåliga
uppförande och det är sannt att jag sökte taga käppen från
henne, för att slå henne med. Jag har gått i skola sedan
jag var sex år. I tredje klassen var jag två år. Jag blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
