Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Om olika arter af brottslingar, af Fredrik Sundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
hon en idiot. Liknande mening hyste de särskildt
tillkallade läkarne. . Domstolen, som ansåg henne hafva haft
ur-skilning nog att inse gärningens brottslighet, dömde Marie
Schneider till 8 års fängelse. Frågan, om någon slags
ärftlighet förefans, vidrördes ej. Ingenting om flickans fader
är kändt med undantag af att han är död.“
Marie Schneider afviker från de föregående fallen
alldeles bestämdt genom de intelligenta, rationela motiv, som
ledde henne, men hon var ett barn och hon skulle
säkerligen i allmänhet karaktäriseras som ett exempel på
moraliskt vansinne. Ännu äro vi ej framme vid den kategori,
man kallat instinktiva förbrytare. För att hinna dit vilja
vi anföra som exempel engelsmannen Thomas Wainewright,
den på sin tid bekante författaren till Essays and criticisms,
ehuru ändå mer känd som förfalskare och mördare. Dr.
B. Griffiths, W:s morfar — för att börja hans historia så långt
tillbaka som möjligt är — var en energisk journalist, hvars
dotter Ann, född af hans hustru i andra giftet, då han själf
hunnit öfver medelåldern “antogs hafva förstått Lockes
skrifter lika väl som kanske någon nu lefvande vare sig
man eller kvinna “ (enl. Gentlemn’s Magazine). Hon blef
gift med en viss Wainewright och de dogo bägge tidigt.
Frukten af deras äktenskap var Thomas Wainewright. Om
fadern är intet kändt mer än att misstanke förefins att dr
Griffiths betraktat honom med misshag.
Barnet synes emellertid ha tillhört en degenererad släkt.
Han var en begåfvad gosse och växte upp i en litterär och
artistisk omgifning. Han var fåfäng och ostadig och kände
sig mest dragen till det frivola. Som ung pojke trädde
han in i armén, men tog snart afsked och återvände till
London. Han säger om sig själf angående detta skede af
sitt lif: “Min heliga konst tog nu åter sin renegat till
nåder; genom hennes rena och sublima inflytelser skingrades
dimmorna“ och han gråter tårar af lycka och tacksamhet
öfver Wordsworths poem. “Men denna lugna och
lyckliga ställning “, .skrifver han åtskilliga år innan han slagit in
på brottets bana, “afbröts snart af en akut nerv- och
muskelsjukdom samt hypokondri“.
“Jag stod alltid vid randen af afgrunden, där
vansinnet dväljes, men en skicklig läkare och en oändligt
kärleksfull och outtröttlig sjuksköterska förde mig omsider bort
från dessa svarta vatten. “
Han började nu skrifva sina kritiker och essayer,
behandlande hufvudsakligen franska och italienska konstnärer,
och gaf ut dem under signaturen Janus Weathercock. Han
var en sentimental och förfinad man; han hatade allt hvad
religiositet hette och talade med afsky om “smutsiga
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
