Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ett och annat ur vår nyare bankkrönika, af Karl Knutsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o
rare om frågan rörande aktiekapitalets höjande till det
medgifna maximibeloppet. De beslöto sig för ett sådant
förslag, först när rörelsens utveckling rent af nödgade
därtill och allting gaf vid handen, att banken redan i
betydande grad förvärfvat sig allmänhetens förtroende samt att
en sådan åtgärd vore öfverensstämmande med en klok och
sund finanspolitik. Ehuru inbetalningsterminerna ännu ej
voro tilländagångna, återstodo af de tecknade 250,000 kr. ej
mer än 20,000 kr. att inbetala. Insättningarna från
allmänhetens sida voro i ständig ökning och redan hade
insatts, öfver 400,000 kr., ett i betraktande af bankens korta
tillvaro mycket vackert bevis på allmänhetens tillit. Men
detta rörelsekapital visade sig otillräckligt. Verkställande
direktören måste emellanåt begagna sig af sitt
personliga inflytande och anseende och kunde ock i följd
däraf hos de större bankerna förskaffa på mycket
fördelaktiga vilkor Tjänstemannabanken tillfälliga in blanco lån.
Då allting manade till en ökning af aktiekapitalet, ansåg
styrelsen sig böra så mycket hällre väcka ett förslag
därom, som den från det Almska kotteriet af större
aktie-egare genom den till kassadirektör befordrade hr Karl Alm
mottagit förklaring att dessa aktieegare voro hågade för
en höjning. Man kan, i parentes anmärkt, i följd häraf så
väl förstå samme hr Alms ödmjuka begäran till styrelsens
medlemmar, att de för själ och pina ej skulle tala om att
han framburit en sådan förklaring. Förklaringen i fråga
meddelades just vid den tidpunkt, då kotteriet hunnit
förvissa sig om att det disponerade öfver majoriteten. Det
generade icke samme hr Karl Alm att fungera som
kassadirektör, äfven sedan han gjort sig af med alla sina aktier.
Han öfverlät dem åt det spekulativa familjekotteriet,
sålunda direkt motverkande framgången af ett förslag han
som styrelsemedlem var med om. Öfverlåtelsen
(skenförsäljningen?) skedde ock just då extra stämma utlystes,
och han hemlighöll öfverlåtelsen, ända till dess han strax
före stämman fick lof att krypa fram därmed i och för
den med aktierna förbundna rösträttens rätta placerande.
Af sådant virke kunna bankstyrelseledamöter vara i
våra dagar. Utdelandet af en offentlig moralisk aga åt
sådan bankmannadilettantism och hållning torde kunna få
anses öfverensstämma med nit och intresse både för en
i uppfostrande syfte ordnad välgörenhet och för finansiel
och publik anständighet.
Från stämman finnes, som redan är sagdt, en och
annan liten komisk episod att minnas, Så t. ex. roteman
Linds något dristiga experiment att låta återuppstå som
aktieegare den två dagar förut aflidne apotekaren på Hvita
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
