Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. I—II - II. Några herrar vid Dramatiska teatern m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Sak samma gällande vivören, om extraktion, vanor och
skick borde vara fransmannens eller den skånska,
adelsmannens, som i klatschandet på stallbacken fann en oviklig
tröst mot alla lifvets små motgångar. Jag har visserligen
hört talas om många, som varit så blixtkära i denne
teatrar-nes och salongernas svenska Lovelace, och till och med
om fall med tragisk utgång, men egentligen har jag svårt
att tänka mig honom spelande på kvinnohjärtats finaste
svärmiska och sentimentala strängar.
Vasaordens gröna band kom ej att under hans
väl-maktsdagar pryda den svarta frack, han med elegans
förstod att uppbära i Innocensen, i salongerna och vid de
stora middagarna. Och fick han den inte som gift man
och till namnet och gagnet premieraktör, så lär han väl
aldrig få den. Men han kunde ha förtjent den lika väl
som många andra.
Härom året sökte några välvilliga själar kring Viktor
Hartmans panna fläta — inte lagerns krans, utan martyrens
törnekrona. Jag har aldrig tänkt mig martyrerna sådana,
och de, som sett det förmenta martyriet på närmare håll
då och förut, hade bestämdt ofantligt svårt att taga den
uppgiften au sérieux.
Hos konstnärer och författare, som bland främmande
förefalla så toujoura och älskvärda, brukar det icke sällan
vara en betydlig skilnad mellan hvardagslynnet och
gå-bortslynnet. (F orts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
