Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Ur dagboken, politiska intryck och stämningar, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
vissa synpunkter rätt mycket saknade finansminister, väl
mycket operett, där lian figurerade med sin staf och
knackade i golfvet. Det var dock kanske mest figurens fel;
lian påminte väl mycket om en afliden mycket mager
skådespelare på Vasateatern, hvilken inte ens som parodi var
rolig, då han hade att spela hofdignitär. Och den andra
statsmakten i all ära, men inte presentera sig hvarken
öf-verhusets eller underhusets ledamöter synnerligen ståtliga
eller imponerande, då de i oordnade leder komma
instöf-lande på stora gången i rikssalen. Det är som man såge
publiken i en rätt rustik landskyrka. Alls ingen hållning
och grandezza! De ha ju ändå den äran att få agera
tillsammans med det kungliga huset, rikets högsta
ämbetsmän och dignitärer samt utländska makters beskickningar,
och sådant medför vissa förpliktelser i afseende på yttre
“stilighet“ och gentiless.
Så här i början på riksdagen spelas det för öfrigt
ganska mycket teater: ålderspresidénter, talmän, chefer för
stora partier, remissdebattstalare etc., alla ha de hvar och
en i tur och ordning till vår uppbyggelse reciterat sin lilla
roll. Sådant hör ju till de offentliga männens komedi och
är därtill för vissa genom lag och tradition uttryckligen
föreskrifvet. Det börjar också utbilda sig en viss tradition
om, i hvilken genre de olika rollerna skola vara förlagda.
Tillhör den uppträdande andra kammaren, skall han anslå
en folklig och reformvänlig ton; tillhör han åter första
kammaren, skall han i stället kvintilera företrädesvis på
den försvarsnitiska och samhällsbevarande tonarten.
Utfunderandet af lämpliga variationer på det gifna
grundtemat är öfverlemnadt åt vederbörandes individuella smak,
omdöme och retoriska kapacitet.
Med detta tal om roller och teater afser jag icke att
begå någon som hälst oartighet mot någon, endast att
påpeka ett psykologiskt faktum. Under förhandenvarande
förhållanden är och förblir det, åtminstone hvad andra
kammaren beträffar, en ren komedi, ty hvad från det hållet
yttras har faktiskt ingen annan effekt än den eventuelt
dramatiska och retoriska och hvad det kan vitsorda om
resp, talares goda tankar och hyggliga afsikter —
åtminstone för tillfället. Hvad som yttras det är ord, ord, ord,
som uti sanden försvinna. Men de kunna ju trösta sig
med att detsamma händt andra och mycket högre
potentater före dem.
Allra minst vill jag insinuera något om retorisk
af-fektation eller på annat sätt förklenligt med afseende på
andra kammarens talmans ord inför tronen. En sådan
talman som den fåfänge, ärelystne och egenkäre dr Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
