Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Eros’ vrede, poem af Gustaf Fröding
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ej med klutar, ömkliga elända
Skall hennes renhet döljas tvifvelsam
Och ej en enda usel tråd skall skända
Med hemligt menande om lönlig skam
En enda ädel form, som vågar minna
En manlig blick om brud och mor och kvinna.
Och alla strängar skola klangfullt röras
När bröllopshusets tröskel är beträdd,
Och glädtigt aktningsfullt skall bruden föras,
Mens klangen domnar, fram till makens bädd
Och sedan vänligt falle blombladsrägnet
På deras famntag, tryggt i gudomshägnet!
Så är min vilja, naket, fritt och ärligt
Sig helge kärlek ren i världen all,
Stig högt i lifvets luft, allt gladt och kärligt,
Men fall, du mulna hyckleri, och fall,
Du fega lystnad under fårahuden!»
- Sa talte Eros vred, den unge guden.
Gustaf Frödin g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
