Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9o
Bland den världsliga litteraturen möter den boksynte
nästan uteslutande gamla bekanta, mest på historiens och
reseskildringarnas fack, men de äro lika välkomna. Det
är fångens lyckligaste stunder att med Fryxells berättelser
eller Björlins skildringar från Sveriges storhetstid få låta
fosterlandskärlekens fibrer vibrera eller att följa Livingstone
eller Drummond genom Afrika och drömma om ett nytt
fosterland i stället för det, som han visat sig ovärdig att
tillhöra.
I tillhandahållandet af läsning af detta slag har
fångvården tagit ett kraftigt steg på den rätta vägen och utan
tvifvel till sina följder mer välsignelsebringande än genom
att släppa fängelsemissionens välmenande men besvärande
generalstabsofficerare in i cellerna. Detta kringgående af
stadgandet, att fången ej får träffa någon annan utom
fängelset stående än sina närmaste anhöriga, har väl på
administrativ väg blifvit tillåtet, men det är ogrannlaga och
verkar störande. Det är sant, att dessa besök väl ej äga
rum utan fångens medgifvande, men är det antagligt att
många hafva kraft eller företagsamhet att vägra? Då saken
ifrågasättes, antaga nog många, att de göra vederbörande
en behaglig gärning genom dess tillmötesgående, och
människonaturen är iu sådan, att den gärna visar sig behaglig
äfven mot sm öivertygelse. En annan fråga, för
fångvår-den att beakta, är huruvida den äfven på fångens därom
för tillgodoseendet af ett andligt behof framställda
begäran skulle vilja lämna tillträde åt personer med en annan
religiös tro eller världsåskådning?
Lifvet i fängelset är mycket enformigt, men i det, som
enligt ordalydelsen skall vara åtminstone en d’el af hans
straff, har fången funnit en ypperlig hjälpare att döda
ledsnaden och komma öfver de dystra tankarna. Det är
arbetet, det trägna, härliga arbetet, orientmänniskans
förbannelse, men kulturens viktigaste häfstång och kraftigaste
befrämjare. Den tid är förbi, då arbetet, såsom det kanske
var i stenbrott eller trampkvarnar, var ett straff, och äfven
om drefrepning eller påsklistring ej kunna räknas till de
mer underhållande sysselsättningarna, äro de utan tvifvel
en välsignelse i jämförelse med att göra intet. Den
svenska fångvårdens stora berömmelse är emellertid att hafva
medgifvit arbete äfven inom andra områden, och då det
sålunda nu mer är tillåtet för vederbörande
fängelsestyrelser att sysselsätta fångarna äfven i enlighet med deras
intellektuella förutsättningar, kan den försoffning i väsentlig
mån motarbetas, som eljest skulle blifva en följd af en
längre fängelsetid. Det har visserligen väckt ogillande,
särskildt inom den del af tidningspressen, där man helst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
