Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Intra et extra muros, några betraktelser öfver kulturens offerväsen, af Antecaptivus. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
fulla kall lärt bedöma brottslingar på annat sätt än den s.
k. världen. Får han så äfven tillfälle att ägna sig åt en
intellektuell sysselsättning och kraft att slita sig från
tanken på det förflutna, som ju ingen ånger eller grämelse
kan ändra, så blir hans fängelsetid en förberedelse till ett
nytt lif och på samma gång en skola att bära dettas
svårigheter. Ty de komma, det vet han, och just denna
fängelsets ensamhet är det godt att vara van vid, då friheten
inträder, men de gamla vännerna uteblifva. Han bör vänja
sig af med människors sällskap, ty han skall hädanefter
lefva öfvergifven, utom af dem som inga brott kunna slita
ifrån honom. Men är han sålunda nöjd för sin egen del,
vet han väl, att hans uppfattning är individuell och kanske
ej delas af andra. Medan han sitter lugnt vid sitt arbete
och gläder sig åt talgoxarna, som på fönsterblecket
begärligt hålla till godo med den margarin, han af sina
premievaror bjudit dem, vankar hans granne i cellen bredvid
oroligt af och an. Skulle ej vederbörande kunna skaffa
honom och de många andra, som jäktas af minnen och
tvifvel, något sällskap, någon hjälpare att bringa frid i
sinnet, lugn i det sjudande blodet? Skulle det vara
oförenligt med cellstraffets mål att t. ex. låta en fågel, någon
ättling af dessa sedan århundraden i fångenskap lefvande
arter, dela den ensammes lif? De djur, som fängelset
redan nu, ehuru oafsiktligt, tillhandahåller,* kunna väl
distrahera men äro mindre behagliga, då däremot en fågel i bur,
en sångare, som med sina glada toner muntrade den dystre
eller med sina kraf på vård väckte hans kärlek, måhända
skulle fylla en mission. Liksom de blommor, som fången
får emottaga af sina besökande anhöriga — den enda
ynnest utom tvål, som öfverheten beviljar —, utan tvifvel
verka förädlande, skulle nog också en lefvande varelse,
som ej kan fresta till några snedsprång, kanske väcka
mången vekare stämning, mången slumrande kraft för ett bättre
och ädlare lif.
Det finnes ett par omständigheter i det svenska
straffsystemet, som svära mot dess eljest vackra ansatser att nå
fullkomligheten. Den ena är dess orakelartade, den andra
dess förödmjukande natur. Då brottslingen fått sin dom,
föres han omedelbart till fängelset och inträder genast i
verksamhet, men ingen upplyser honom om, hvari hans
straff egentligen består eller hvilka rättigheter, han äger.
På cellväggarna sitta visserligen en hop anslag, men dessa
surrogat för konstverk upplysa honom blott om hans
skyl
Dessa äro rattan, loppan, vägglusen, flugorna, gråsuggan,
sockergasten. kackerlackan, ett par ängrar och några spindlar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
