Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Carlyle, af Georg Adler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
är valspråket för framtidens adelsman: nobless i
konkurrensen och varmhjärtad omsorg om alla anstälda. Det är
grundtemat för Carlyles positiva socialpolitik, som han
alltjämt varierar — med ständigt nya bilder och historiska
jämförelser, än patetiskt och än melankoliskt, än med en
idealistisk siares djärfva flykt och än med en
gammaltestamentlig profets tordönsanklagelser.
Därmed framträder han för en opartisk
historieskrif-ning som den förste, hvilken höjt ropet på den moderna
industriens feodalisering och proldamerat en tingens
ordning, där de filantropiska, af allmänanda uppfylda
industri-idkarne ha att representera den regerande klassen, den
sociala aristokratien. Allt annat synes som en bisak, om
blott de’ ekonomiskt tongifvande kretsarnes förväntade
frivilliga lyftning till en ny pliktkodex eger rum. Är Carlyle
således ingen statssocialist, så har han dock städse varit nog
arbetarvänlig, för att kämpa för statens plikt att understödja
de lägre klasserna. Däremot är Carlyle en prononcerad
motståndare till den demokratiska utvecklingen, som synes
honom blott så länge nödvändig, som de regerande klasserna
icke betänka sin plikt; och han har konsekvent städse
bekämpat den allmänna rösträtten, öfverhufvud hvarje
utvidgning af de valberättigades krets, slutligen till och med
upphäfvandet af negerslafveriet.
Om man skall rättvist bedöma Carlyle, så får man icke
uppfatta honom som vetenskaplig filosof eller
nationalekonom. Lika litet han var mäktig djupa tankar öfver viljans
och varats yttersta problem, lika litet skulle han ha förmått
att lämna en modern nationalekonomisk analys. Hans
storhet bestod fastmer däri, att han var en genialisk publicist,
som förstod att väcka en socialpolitisk entusiasm. Alla
hans särskilda tankar voro just i följd af hans bristfälliga
nationalekonomiska bildning’ icke praktiskt användbara,
voro också. mycket för skizzeradt framkastade, för att
kunna vinna tillämpning i det verkliga lifvet: men de
voro det kraftigaste litterära medlet att hos nationens
högre klasser utbreda den känslan, att arbetarne lida
orättvist och att detta tillstånd måste af hjälpas medelst
reformer. Carlyle själf trodde nog på en framtid, då England
skulle regeras af en “industriadel", och hela England
genljöd snart af detta nya slagord. Det var nu en tanke,
hvilken som sådan representerade endast en illusion hos
de regerande klasserna — men en illusion, i hvars
atmos-fer följde de ledande klassernas omvändelse från
man-chesterdogmen i arbetarfrågor och en vänlig hållning gent
emot fackföreningsrörelsen och arbetarnes koalitionsfrihet.
De illusioner, till hvilka Carlyles teorier gåfvo anledning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
