Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Operastridens tidnings- och teaterinteriörer, af Gasparone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i5o
uppgifna fallen och i allmänhet. Han hade dä kunnat
undan-rödja och bestraffa missbruken, om de verkligen förefunnes, och
han hade nu i alla händelser besparat sig den något löjliga och
osäkra roll, han faktiskt spelat. Kammarherren har begått
åtskilliga betänkliga taktiska fel. Han skulle naturligtvis kom mit mycket
tidigare med sitt svar, innan A. B. fått tid på sig att ytterligare
hetsa och morska upp sig och sin publik. I allmänhet skulle
han för öfrigt ha uppträdt mera karlaktigt, mera bestämdt och
fast, inte svajat hit och dit, vetat hvad han skulle säga och
sedan stått fast därvid och ej befogadt eller obefogadt gjort
intryck af att föredraga krok- och smygvägar for att nå målet.
Ej häller kan hans springande omkring med notarius publicus,
stenograf m. fl. bland teaterns kulisser och klädloger ha varit
särdeles egnadt att förstärka hans personliga auktoritet.
Hans icke minsta dumhet var att skrifva till Aftonbladets
husbondfolk och därigenom söka täppa munnen på tidningens
opposition. Det var intet nobelt sätt och vittnade dessutom
om liten människokännedom. Han borde lätt ha kunnat
få veta, att husbondfolket i fråga med sina mycket begränsade
ensidiga kulturintressen samt sin fanatiska naturell betraktar
teater och musik som något kulturelt och etiskt skadligt eller
på sin höjd indifierent samt att kammarherrn själf som
notoriskt något lierad med de Wallenbergska intressena —
skymten af dessa verkar som en röd klut på A. B. och dess
patroner — måste vara en mycket suspekt personlighet,
hvadan när vederbörande inte blefvo rädda de i stället endast
blefvo så mycket mera förargade. Naturligtvis blef ock
redaktören i fråga gräsligt förargad öfver att någon vågade
misstänka hans själfständighet. En naturlig följd häraf blef,
att tron på rättmätigheten af det etiska dch kulturella
korståget mot Rundberg och operaledningen ännu mer
uppfana-tiserades.
I afseende på bevisningen af operaregissörens erotiska
öfvergrepp och hans maktmissbruk till nytta för sin affär
som lektionsgifvare har Aftonbladet lofvat rundt och hållit
tunt. Artikelförf. gick till publicerandet af artikelserien,
uppger han, hafvande på lager en massa exempel på den
skydds-löshet, för hvilka de kvinliga sujetterna voro utsatta. Afhela
denna massa antyder han två fall. Medan publicerandet pågår,
komma människor till honom och erbjuda sig att med vittnen
bestyrka tilldragelser af den mest skandalösa art, begångna
af titulus Rundberg, »fula saker, som hvarje man med
ridderlighet och aktning för sig själf afvisar såsom omöjliga». I
förbigående anmärkt är det en någon oklar logik i citatet
och besynnerlig, icke minst om man tar i betraktande
tidningens ifver att ockra just på den där sortens
insinuationer och historier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
