Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Första afdelningen. III—V - IV. Katolska propagandan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i85
fördes till sitt herberge, och att, sedan drottningen och
genom henne kungen blifvit underrättad om deras ankomst,
Johan uttryckte den önskan, att de skulle dölja sin
religion och sitt yrke, hviket, särskildt hvad Laurentius
beträffade, berodde därpå att denne kunde hafva friare
tillträde till konungen. Denna senare uppgift kan väl
förefalla misstänkt, då man besinnar att Johan, åtminstone den
ifrågavarande tiden, alls icke var katolicismen bevågen;
men man må besinna, att de begge jesuiterne voro
hit-. sända af Hosius, om ej på drottningens begäran, dock med
hennes önskan, och att det är förklarligt, att konungen af
denna anledning ville samtala med dem.
Oaktadt de försök som af den katolska reaktionen
gjordes till propaganda i Sverige, var de omvändes antal
denna tid ganska litet. Laurentius uppgaf sig våren 1577
hafva omvändt 30 personer. Då Warszwicki, i sin ofvan
omförmälda berättelse af 1579, omtalar, att han omvändt
“omnes qui nondum ad ecclesiæm accesserant", uppgifver
han ej huru många härigenom förvärfvades, men säger
hela antalet förut hafva varit sju eller åtta. Särskildt
uppgifver han en rysk fången kvinna samt bland den fasta
församlingen hustrun till en kunglig notarie (månne Johan
Henriksson) samt en ovanlig (non vulgaris)
trädgårdsmästare, som Herbst anförtrodt honom. Denne var kunnig
såväl i latin, däri han läst Cypriani skrifter, som i spanska,
franska, tyska, holländska, svenska och hade en utmärkt
begåfning. Warszwicki yttrar “credimus, quod, cum
hor-tulanus sit, in aliorum etiam bona semina juvat“.
Då jesuiten Possevino hitkom i påfvens beskickning
ej långt härefter och på samma gång egnade sin
verksamhet åt propagandan, gjorde denna jämförelsevis något större
framsteg, men härom mera längre fram.
Af det sätt hvarpå de katolska missionärerna voro
anvisade att predika, kan man sluta, att deras uppträdande i
allmänhet ej varit utmanande eller öfvermodigt. Samma
vitsord kan ej tillerkännas de lutherska predikanter som
uppträdde emot katolicismen. I Linköpings bibliotek, I,
s. 281—282, finnes ett bref från Upsala till Bengt
Eriksson, däri citeras följande uti en predikan af Abrahamus
Angermannus riktade utfall mot Laurentius Norvegus: “Och
till beslutningen, när man uti predican plägar för the rätte
Gudz ords predicaner bidie, utropade han Closter-Lasse
med all hans partii för Gudz förrädare och själemördare
och sade, att en LandzfÖrrädare är en ärlig karl emot
Lasse i Clostret, förthy en landzförrädare icke annat än
allenast kroppen och ägodelarne förråder men Lasse i
Clostret bådhe liiff och siæl. Widhere sadhe then högh-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
