Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Dramatiska och lyriska Röntgenfotografier, af Fru Louise ****. V. Direktör Albert Ranft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö
mins. Men efter som vi tala om tur och. turnéer, så
undrar jag, om inte turnén nu i vintras till Göteborg m. fl.
orter var, afsiktligt eller oafsiktligt, ett sådant där litet
lyckooffer, “billig und schlecht“. I sin stora
teatergross-handelsaffär eger hr Ranft nämligen en afdelning, som
skulle kunna benämnas klädståndsaffären. Han har en
utpräglad samlarmani. Han är så långt ifrån att vara
folkskygg eller rädd för stora människomassor, att han
formligen tyckes må illa, om han inte vid sin teater har det
mesta tänkbara antal människor, äfven om de skulle gå
och trampa hvarandra på hälarne. Han plockar på sig allt
och alla: teaterledare, som stå utan sujetter, och sujetter,
som stå utan teaterdirektör, talanger och medelmåttor
eller odugligheter, artister ännu i konstnärlig utveckling
och vigör eller ohjälpligt förbrukade, de modernaste och
de af ålderdomlighetens dam mest öfverhöljda pjeser, de
pikantaste nyaste franska farser och fader Shakespeares;
och teatrar se’n! Hvad som är fräscht och fint och hvad
som är gammal lump, allt och alla måste han ha. Denna
hans nästan till sjuklighet öfvergångna samlaremani har
för mig personligen varit bland de mest öfvertygande
bevis på sanningen af herrar naturforskares teorier om
ärft-lighetens inflytande. — Den där turnén bar, gud hjälpe
oss och i all synnerhet göteborgarne, som månadstals fingo
slitas med den, i mycket väsentliga stycken, i repertoar och
sammansättning och icke minst i ledning och ledarnes
presentabla skick i det yttre alldeles oförtydbara spår af att
förskrifva sig från en sådan där klädståndsaffär.
Konstens bana har namn om sig att vara törnbeströdd,
men många törnen lära nog icke ha stungit herr Albert
Ranfts fötter under hans promenad genom jordelifvet på
densamma. De obehagligaste törnestyngen voro väl, när
rektorn i den skola han gick icke fattade den kärlek till
konsten, som Dolckes konstnärsskap väckt till lif hos
gos-sarne Ranft, utan på ett för skolpojksambitionen mindre
behagligt sätt efter en olofvande företagen liten turné —
preludiet alltså till direktör Ranfts framtidsmusik — vid
själfva stationen gjorde dem till martyrer för sin
bråd-mogna kallelse. —Narras jag nu, narras min man. — Att
vara tidigt utvecklad och i viss mån före sin tid har
ingalunda varit ovanligt för herr Ranft. Han var t. ex. så
ung, när han första gången ville gifta sig, att han fick lof
att gå in till k. m:t och begära tillstånd. Och han är ju
före de andra teaterdirektörerna, icke blott då det gäller
att komma öfver pjeser, utan ock däri att på teaterdriften
tillämpa samma moderna praktiska princip, som exempelvis
ledt till de stora etablissementen Bon Marché och Louvren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
