Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
9
ligt. Rent af förargelseväckande var det sätt, hvarpå
Schu-berts högsta geniyttring, visan, representerades. Här som
ofta i vinter saknades vår yppersta romansartist: Dina Edling.
Denna Musikföreningens midvinterkonsert hörde för
resten i sin helhet till sällskapets mindre lyckliga, ej minst
beroende på programmet som hörde till de kostligaste, man
kunde tänka, allt möjligt, huller om buller, de mest olika
stämningar Jagande hvarann, från Normans elegiska blidhet
till Richard Strauss’ urtyska Stormkör, der sällskapet skrek
på det jämmerligaste. Vårkonserten hade ånyo Kiels.
Kristus på sitt program, hvilket ej är särdeles berömligt, då
så mycken oratorii-musik af första rangen hos oss är
ouppförd. En repris af arbetsårets förnämsta och enda
stordåd, Bachs Messa, hade varit fördelaktigare.
Filharmoniska Sällskapets midvinterkonsert stod högre
än rivalens, den bjöd på idel nordisk musik, delvis väl
utförd och varmt mottagen. Svedboms vackra
Södermans-etude “I Rosengården" återhördes med nöje, detta verk
har hr Hedenblad ej sällan anfört i Upsala, så här redde
han sig bra, hvilket tro^s samma skäl ej blef fallet med
Griegs mästerverk “Foran Sydens kloster", som nästan
alldeles förfuskades. Hr Zetterquists präktiga violinspel i
Svendsens legend fick öfverskyla dirigentens mindre lyckade
andel i uppförandet. Ännu en gång ha vi sålunda anledning
varna hofkapellet och hr Hedenblad för hvarandra.
Aftonens solistval var ej det förmånligaste, så när
som på herr Lundquist, hvars solonummer — Svennens
sång och Tannhänser — som alltid höljde den ypperlige
konstnären med ära.
Hr L. hade dock oturen att af hr Hedenblad
ackom-pagneras både si och så. Det föreföll rent af som om
instrumentet: k. hofkapellet, hade varit motsträfvigt.
Antagas kan att detta ej var den sköna Södermanska musikens
fel. Bättre gick slutnumret, Heises Höststormar, en
gammal bekantskap, som visade sig värd att återupplifvas.
Både kör och orkester sköttes här godt, endast solisternas
små inpass läto mindre angenäma.
Mindre angenäm var i år Orphei Drängars
sedvanliga vårkonsert, afgjordt sämre än fjolårets. Ännu en
gång, hvarför skall k. hofkapellet spela solo på en
studentkonsert? Det spelar ju aldrig sämre än under hr
Hedenblad. Ouverturen till Friskytten spelade det nu vida
tarfligare än Meissners orkester inför punschborden i Berns
salong, att ej tala om Sveasalens förträffliga italienska lilla
kapell. Studenternas röster voro i år dåliga, solisterna ej
särskildt hörvärda. Ode-symfonier som Davids “Öknen"
passa ej på studentkonserter. Flera qvartettnummer böra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
