Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
hr B. visade i Philemon och Baucis, sågos blott spridda
spår. Företrädaren, hr Lej dström, var bättre.
Tärnor och genier voro utmärkt företrädda, så när
som på alt-tärnan, där fru Rundbergs hastiga tyska resa
föranledde inkallandet af en äldre korist. Föröfrigt gåfvo
hr Sellergren och fru Östberg sina bravurroler med vanlig
framgång. Den sistnämndas föredrag af hämd-arian är
numera t. o. m. mer lyckadt än förr, trots fru Ö. numera
medgifvit att man hissar upp henne i fallucka en minut
förut, en liten luftfärd, som icke tycks bekomma hennes
nattliga majestät det minsta. Hr Lundqvist var
fortfarande en “Talare som ingen“ trots bryderierna i kulisserna,
där hr L. den aftonen s.s. t. f. regissör sågs löpa af
och an i sina hvita prästerliga badlakan och därifrån
publiken samma afton genom höga rop godhetsfullt
förbereddes på de många genanta kuliss-ombyten, som operan
kräfver.
Hr Forsell, som användes i nästan alla operor, var
nu Monostatos, en rol där ju hr Grafström kunde förslå.
Herr Forsells moriska dans var högst betänklig, men bra
sjöng han sin lilla arietta, där hr Rundberg förr passade
så illusoriskt skönt:
»Allt vill älska, kyssa, smeka
Allt åt nöjet offer bär
Och man vill mig det förneka
För det svart och ful jag är,
Äfven jag har fått ett hjärta,
Jag är också flickors vän.
Jag är också flickors vän etc.
Som alla veta har för resten fru Linden som Carmen
dragit de flesta fulla husen åt sin direktör och regissör.
Hon har gjort ytterligare framsteg i rolen på sista året
och är odisputabelt skönare att skåda genom tvenne
prakt-toiletter (i 2:dra och 4:de akterna) af utstuderad, raffinerad
smak och elegans.
På så sätt har den spirituela operan kunnat fira
200-jubileum, en afton då dessvärre samtliga manliga
medverkande solister voro allt annat än till sin fördel, främst och
värst hrr Ödmann och Söderman, af hvilka den förre sjöng
så försiktigt som vore rösten lindad i bomull och spelade
med en tomhet och still färdighet, som förvånade på det
obehagligaste. Hr Söderman åter sjöng så till den grad
oförsiktigt att toreadorvisan blef en enda tjurfäktning med
solo för den fyrbenta hjälten. Något rysligt var ock hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
