- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
251

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.





25T

gester å la Medea eller Sapho, ett glatt, kallt föredrag ocli
en charmant — koloratur. Denna franska Gretchen hette
förr Holmstrand, kallar sig nu Petrini. Herr Söderman
vacklar mellan Mefisto och Valentin, bättre som den
senare än den förre, om han ock ej förstår sig på Valentins
af Simonsen så excellent sjungna Ess-dur-aria, utesluten
af hr Lundqvist fortfarande vår förnämste Valentin. Hr
Sellergrens Mefisto har specielt i akt I stora förtjenster. I
andra delar lider hans föredrag något af en viss —
hof-predikantmessighet, för att citera en elak parkettbo, elak
dock mindre mot hr S. än mot —–––––

En hvilodag torde nu böra bryta in för de väl ofta
onitragglade operorna Cavalleria och Pajazzo. Frk. Hallgren,
som för några år sedan gjorde en med skäl
uppmärksammad Santa i den förstnämnda operan, har nu fått
uppträda som också den senares hjeltinna sig och operan till
verklig båtnad. Frk. H. eger en numera mindre vanlig
riktigt stor röst, något obändig, som oftast stora stämmor,
men löftesrik för den stora operastilen och — den stora
nya operasalongen. Synd endast att denna röst halkar så
ofta, ett mer felfritt tonattackerande måste den med första
vänjas vid. Fogelarian fick nu emellertid en ovanlig
röstglans, som t. o. m. höll den alldeles för grofva
orkestra-tionen stången. (Hr Henneberg “ackompagnerade“.)

Både röst och metod hos frk. H. lämpar sig mindre
för öperacomique, hvilket bevisades af hennes Betli i
Alphyddan. Den är för stor för dessa små chansonetter och
eger ej nog smidighet för dess figurerade eller liffulla
delar. Bäst gick Farväl-duon. Men spelet måste berömmas:
ganska ledigt, okonstladt, ja friskt, om äfven ännu mer
hurtiga och liffulla alpjäntor fordom ha gifvits, främst
kanske Charlotta Strandberg, trots hon fick ö.fvertaga
ro-len efter så sköna och populära damer som fru Hjortsberg
och systrarne Ficker .och äfven haft en farlig efterföljerska
i 70-talets lätta och nätta Caroline Östberg. Daniel gafs
med intresse af hr Lemon, som dock både i spel och sång
råkade ut för stilvidriga öfverdrifter. Den goda viljan bör
dock rosas. Mindre lifvad för saken tycktes hr Lej dström
vara, kanske hr Forsell här skulle passa bättre, till trots
för den svåra omständigheten att Max är militär.

Den lilla näpna schweizeroperan anfördes ganska bra
af hr Strandberg, teaterns biträdande kapellmästare, som
adresskalendern emellertid kallar Hjalmar Meissner. Histoire
pour rire! Men som skrattet skulle gå ut öfver direktör
Burén sjelf, må den här öfverhoppas. Hr Buren talar för
resten sjelf om för allmänheten angående sig så många
lustiga ting, så vi kanske bara skulle förekomma den
un

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free