Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Från opera- och konsertsal, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
sin egen första konsert, då vederbörande beskyddare
förelagt honom en hel del ledsamma saker att spela. Så t. ex.
inledningsnumret, suite af Bernard, der pianisten var
illamående och vred händerna och deremellan i nervositet tog
ledningen i allt för dominerande grad. Den unge
violinisten blef af detta sin välborna pianistfrökens mindre
uppmuntrande och stödjande beteende så blyg, rädd och timid,
att det hela fick en motsvarande skygg och tafatt karakter,
som höll på att tråka ut den ledsna välvilliga publiken. Fru
professorskan Netzel hade åt sin protegé uppdragit att spela
trenne professorliga småstycken, hvilka alla fått fula ord i
bladen sedan. Oss syntes dock åtminstone lilla vaggvisan
ganska kysstäck, väl och diskret spelad af
konsertgifva-ren, samt den derpå följande tarantellan icke illa funnen
i sina italienska anklanger. Der visade hr K. dessutom
prof på en lättlöpande teknik, som dock behöfver mer
stadga och hållning, liksom hans spel öfver hufvud. Ett
godt nummer var Herrmanns Capriccio för 3 violiner, der
kon-sertgifvaren spelade 2:dra stämman, hr Alfvén — med stor
utmärkelse — den första, och en liten snäll gosse bland
akademieleverna den tredje, der han ma foi! redde sig som en
hel karl, ce petit.
Hr Scholander sjöng sina visor med vanlig framgång,
men bör kanske undvika ett visst raffinaderi i somliga
bondvisor och framför allt! noga akta sig för de Bellmaniader,
som fordra lyrik och musikalisk charme. Den nu —
alltför fort — sjunga “Phoebus förnyar" står på gränsen.
Utförandet af de franska visorna — både de glada och de
sentimentala — skulle skaffa hr S. stort namn på en bättre
variété i Paris, förskräcklig rival till Paulus et consortes.
Der är han en mästare som ingen. Le verre est petit, mais
il boit dans son verre.
De biträdande unga damerna hade tagit för sig för
svåra saker, lilla nätta koloratursångerskan med Petrini-röst
och Petrini-metod lyckades bäst, men den hedervärda
med-borgarinna som sjöng romanser (remplacerande Dagmar
Möller!!) torde böra egna sin talang uteslutande åt den
husliga härden.
Södra teatern är fortfarande ett slags fattigasyl för den
f. n. husvilla operetten. Nyårsnyheten “Blå frun“ (La
Filote), ett ingalunda förkastligt prof på nutida parisiskt
operettfabrikat, tjusade emellertid icke längre än att hon
hann med nätt nöd fylla 25 aftnar, hvarpå hon
undanträngdes af ett — som det tycks — i Stockholm vida
lifskraf-tigare fruntimmer, nemligen sjelfvaste Madame le Diable,
denna gång i fru Emma Bergs täcka skepelse, som ej var
alldeles renonce på men dock ej hade nog af den diable
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
