Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. I—III - I. Fordringar hos Polen. Italienska arfvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2^6
lunda blifvit Polens drottning. Öfverenskommelse härom
träffades d. 2 aug. 1574 och blef d. 22 påföljande
september intagen i hofrättens i Warschau protokoll.* Sannolikt
har denna uppgörelse föranledts just af Annas ofvannämnde
giftermål och Johans förhoppning att vinna Stefan till
bundsförvandt mot Ryssland. Möjligen hade väl också
Hosius medverkat till uppgörelsen. Rosinius fick nu i
uppdrag att biträda Hosius i att föra Annas talan d. 1? febr.
1575, men han afled i Rom i början af 1576. Hosius hade
i utförandet af drottning Annas sak ej stor framgång. Väl
lyckades det honom på våren 1575 att förskaffa henne en
utbetalning, hvarjämte ett domslut af vederbörande
domstol i Neapel förklarade henne såsom universalarfvinge hafva
inträdt i sin broders konung Sigismunds Augusts rätt, men
detta domslut upphäfdes snart af högsta domstolen i
Neapel, i följd hvaraf all vidare inbetalning inställdes. Öfver
denna utgång blef Hosius mycket orolig, synnerligen som
han hade betydliga inkomster af frågavarände furstendömen;
och han var nära att af misströstan lämna Rom, då
Gregorius XIII 1576 utverkade en ny utbetalning på 40 tusen
dukater (Se härom, Eichorn Der Ermländ. Cardinal und
Bischof Hosius II, s. 515).
Nu inträffade emellertid en händelse som, jemte det
den åter väckte Katarinas och Johans anspråk till lif, gaf
en helt annan karaktär åt Johans förhållande till kurian.
Vid svenska hofvet uppträdde nämligen 1576 en
italiensk adelsman Carlo Broncatio som försedd med
fördelaktiga vitsord af k ej sar Maximilian, instälde sig hos det
svenska konungaparet, uppgifvande, att drottning Anna
längesedan uppburit det italienska arfvet af Filip II samt
ut-lofvande sin tjänst för utbekommande af hvad drottning
Katarina tillkom. Efter aflagd ed gaf han en förbindelse
att begifva sig till Neapel “ad recuperationem multorum
debitorum quæ seren-Regi et Reginæ debentur post obitum
ser Maj. Sigismundi Augusti ut legata, dos, hæreditas
connubio data et si quid alind quocunque nomine
debere-tur dictis seren, regi et reginæ“ . . . “et. principaliter supra
redditibus telonii et introitibus duanæ Foggiæ.“
Förbindelsen afsåg sålunda ej blott det s. k. itelienska arfvet utan
alla Katarinas arfsanspråk. Broncatio förband sig att
betala alla omkostnader men tillförsäkrade sig en summa af
4,000 dukater. Förbindelsen ingicks d. 1 aug. 1576 men
blef först d. 20 maj 1578 intagen i Stockholms
rådstugu-rätts protokoll (Original prot. utdrag finnes bland Ahlquistska
*1 Riksarkivet finnes en försäkran af Anna ntgifven just d. 17 febr.
1575, att, ehnru Katarina afträdde till henne sin rätt till arfvet, skulle
Katarina få åtnjuta sin andel af räntorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
