Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Johan III och den katolska reaktionen, af J. Kreüger. Andra afdelningen. I—III - II. Polska kronan. Sigismunds giftermål. Besättningen af Livland. Tvisten om vapnet Tre kronor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* 2 79
emellertid ej att afresa förr än januari 1573. I deras
instruktion * till valriksdagen, som var utsatt till d. 5 april,
ålägges sändebuden hufvudsakligen att framhålla fördelen
för Polen att i Sverige hafva en säker bundsförvandt emot
den gemensamma fienden Ryssland.
Utom Johan hade såsom tronkandidater anmält sig:
Carl IX:s af Frankrike broder prins Henrik af Valois,
hertig af Anjou; ärkehertig Ernst af Österrike, son till kejsar
Maximilian och svåger till den aflidne konungen Sigismund
August samt understödd af påfven, hvilken trodde sig
sålunda kunna förmå Österrike att anfalla Turkiet; slutligen
Ivan den grymme, för hvilken talade en viktig
omständighet utsikten att undvika krig med Ryssland. Ivan hade
emellertid gjort sig omöjlig genom ett nyligen från honom
ankommet bref.
Ärkehertigens sak var vid valet ofverlämnad åt påfiige
nuntien Commendono, men påfvens förord gjorde sig ej
gällande, sannolikt därför att i Polen fanns ett af
Sigismund August gynnadt rätt talrikt parti, som ehuru till det
yttre bekännande sig till katolska läran var
protestantismen mycket benäget och i spetsen för hvilket stod
drottning Bonas fordne biktfader, polska kyrkans själfve primas,
ärkebiskopen af G-nesen Jacob Uchanskj som utlyst valet.
(Biographie Universelle). På grund af detta förhållande
jämte Katarinas af Medici agitationer men i synnerhet med
anledning af den skicklighet, hvarmed hennes sändebud
Montluc förde Henriks talan blef denne vald; men Johan
hade ett ganska stort antal röster. Att det misslyckades
för honom berodde väl mycket därpå, att Polackerna voro
missnöjde med det ihärdiga och pockande sätt, hvarpå
Johan genom Lorich sökt göra sina fordringar hos polska
staten och Jagelloniska familjen gällande. Härtill kom, att
Polen f. n. ej ville inlåta sig i krig med Ryssland och
således ej behöfde Johans förespeglade hjälp för sådant
ändamål. (Om valet efter Sigismund August se i öfrigt "Henri
de Äralois et la Pologne en 1572 par le marquis de Noilles
refererad i hist. tidskrift).
Såsom bekant är, blef Henriks af Anjou konungadöme
i Polen ej långvarigt. Han begaf sig hemligen åter till
Frankrike, der han efter brodern Carl IX:s död, blef konung
under titel af Henrik III. Äfven vid valet efter honom
uppträdde Johan såsom kandidat men misslyckades jämväl
* Det var ej uti instruktionen utan i en senare allegat af d. 19 april
1573, som Johan meddelar sändebuden det besynnerliga af Geijer
refererade förbehållet »att bliffwe widh hvadh Christelig Religion oss helst och
best synes, sammeledes och Wåre effterkommande Liiffzarffwinger. (Histor.
saml. för konung Johans tid 1568—1592 i riksarchivet).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
