Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - På redaktionens bord - Stuckenberg, anmäld af A. E—n - Rust Roest, anmäld af E. Idm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
varliga tankar kan skänka full sympati åt offren för den
meningslösa och osmakliga form af samlefnad, som kallas
modärnt äktenskap, — detta äktenskap för äktenskapets skull,
än hypersensibelt, än hypersexuellt, men alltid »Liebe ohne
Kinder».
A. E—n.
Skiftande stämningar af Rust Roest, återgifva känsligt
och fint till största delen några reseintryck. Mycket
»skiftande» äro de väl icke, grundtonen är öfvervägande
vemods-full och förer osökt läsarens tanke tillbaka på den trötta
för-fattarinnan-resenären själf, hvilken med nordens årliga skaror af
sjuklingar drager hän till ett sydligare klimat och som med
alla nervtrådarne spända till djup känslighet, mottager intryck
af en situation under resan, ett landskap, en bekantskap eller
små upplefvelser, som den sorgstämda fantasien sedan
ytterligare fått utfylla. Icke ens i samlingens friskaste bild: En
bekantskap har denna förfis sinnesstämning mäktat med att
gifva det roliga uppslaget ett konsekvent slut — det blir i
st. sorg och tårar af, ehuru en smula sedlig harm öfver det
lilla förargliga misstaget torde ha varit tillfyllest.
I tunneln, Öfverflödig, Julvaka samt På munkarnes mark
äro samlingens bäst utarbetade noveller. Den sista är i
synnerhet läsvärd såsom en intressant gifven interieur från förra
århundradets vandalisering af ett af Gotlands stoltaste
fornminnen. Hvar för el är en bit modern psykologi, men i likhet
med Doktor Joseph ej fullt lyckad i formen. En något
bredare anläggning hade också fordrats för den sistnämde
berättelsen —■ nu har man svårt att tro på den hederlige
mannens plötsliga förälskelse, blott emedan fru Potefar vill det.
I Pastell, oafsedt titeln något påminnande om Bourgets
Po-stels, har början lämnats för stort utrymme på bekostnad af
slutet, som härigenom blifvit för skisseradt, verkande föga
öfvertygande. I sönderrifna dagboksblad ställer förf, frågan
under debatt, huruvida den falska lyckan bör njutas eller
försmås. Att mota döden åter skildrar gripande hurusom ett
ungt lif ändas just i ögonblicket af högsta kval och längtan,
men också i det bitterljufva medvetandet af uppfylld, tung
plikt.
Slutligen i Den lilla po stiljonen samt Två fågelungar har
förf, gifvit två utmärkt lyckade barnporträtt. Den lille René,
hur förtjusande har icke förf, återgifvit detta franska barn
hälften liten människa, klok och själfsäker, hälften barnet,
fantasifullt och lekande. Lika skickligt är den svenska
skol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
