Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - På redaktionens bord - Benneche, anmäld af D. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
Tilværelsens Heininelighed. — En studie af Chr. B enneche.
Kristiania & Kjøbenhavn, Alb. Cammermeyers Forlag (1896). VI
314 s. 8:o. (pris 5 kr.)
Den mänskliga tankens och forskningens älsklingsproblem,
Äden ideligen dryftade, men aldrig lösta gåtan om tillvarons
upphof har ånyo frestat en försökare och tagit åtskilligt
med arbete, papper och trycksvärta i anspråk. Denna gång
är det en norsk läkare, som gripit sig an med det
mödosamma värfvet. Man är — om man frånser en del af Ibsens
senare väl dunkla fordringar — så van vid äfven andens
djärthet och klarhet från norsk sida, att man öppnar D:r
Benneches bok med både nyfikenhet och stora förväntningar.
De senare blifva emellertid gäckade, ty förf, har lika litet
som sina talrika föregångare lyckats lösa »Tilværelsens
Hem-melighed ».
Det är biskop Heuchs uttalande: »Vantroen maa have
det aldrig endende Oprør som sin modene Frugt, fordi den
egoistiske Menneske, villies Selvherlighed og trodsige Oprør
mod Guds Authoritet er Vantroens inderste Væsen», som
närmast gifvit anledning till författarens studie. Han har känt
sig berörd af den myndige prelatens förkastelsedom och manad
att bestrida dess berättigande åtminstone vis å vis sig själf.
Han griper sig därför an med en vidlyftig utredning af
kristendomens och vetenskapens olika synpunkter och resultat, under
förklaring af sin egen klippfasta »Tillid til Universets vældige
Herre» och protest både mot den på en ensidig uppfattning
af skriften baserade kristendomen och den på vetenskapens
resultat grundade vantron och ateismen. Härigenom har förf,
redan från början prononcerat sin ställning: en
sammanjämkning mellan de två hvarandras välde bekämpande, mäktiga
riktningarna i vår tids sträfvanden att lösa frågan, och han
har, om icke annat, med klarhet redogjort för bådas
utveckling. Något egentligt nytt har han däremot ej framlagt, och
tillvarons upphof är fortfarande en olöst gåta, medan dess
hemlighet åter af förf, fått en ganska öfverraskande förklaring.
I slutorden få vi nämligen veta, att »Tilværelsens evige og
sande Løsen» är:
Fremad, fremad
i Frihed, i Lighed og i Broderskab
mod evig Sandhed, Skjonhed og Lykke.
Det er Udviklingens hellige Lov,
Det er Tilværelsens Hemmelighed.
— All right och mycket vackert, men hur stämmer det
öfver-ens med det gamla bepröfvade och väl ännu ej obefintliga:
Bellum omnjum inter omnes ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
