Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Från Frankrikes andra hufvudstad, af Algot Ruhe. 4—5 - 4. »Guds förbrytelser»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 22
setat. En kör af hvinande hvisslingar sticker igenom
hand-klappningarnas knallar, och förbannelser öfverrösta jubelropen.
Som ett hufvud ser man massan resa sig mot de mörka
glädje-dödarne, och ur en mun hoppar ropet:
»Ut med de klerikale!»
Den skrämmes ej, den lilla hopen, ty estradens höga
bänkar, slugt eröfrade genom en timmas väntan, äro en trygg
fästning. En gäll och dristig stämma skriker:
»Vi ha’ betalt vär plats — som ni, och vi ha samma
rätt som ni att yttra vår mening!»
Och alla de svartes ansikten skratta hånande ur mörkret.
Sanningen om lika rätt gör mängden stum. Blott en
man ropar:
»De katolska seminariernas elever ha’ fått sitt inträde
betaldt af presterna for att störa denna sammankomst.»
Den snusförnuftiges anmärkning går obemärkt förbi. En
enda gitter svara:
»Vi äro de flesta, låt dem störa, om de kunna!»
Och spridda stämmor eka:
»Vi äro de fleste.»
På en liten tribun står ett bord och sex bedröfvade
stolar. På bordet står en fyllig klocka. På hvar sin stol, inne
vid väggen, sitta två magra, sömniga män och spetsa liknöjdt
sina referentpennor. I ett hörn står en civil poliskommissarie
och en menig konstapel. Kommissarien lyssnar oafbrutet
på publikens ordkamp för att uppfånga ett farligt utrop, som
skulle tillåta honom att utöfva sitt yrke. När fritänkarna
vilja kasta de larmande katolikerna på dörren, utsträcker han
lugnande sin hand, och när katolikerna skräna allt för
hejdlöst, varnar han dem med ett lyftadt finger. En skäggig
gubbe skakar klockan och frågar gång på gång med matt
stämma:
»Hvem väljer församlingen till ordförande? —- Hvem
väljer församlingen — Hvem — väljer —.»
Med korslagda armar och framåtlutadt hufvud står han,
som kväll efter kväll i veckor och månader ser denna strid,
som är hans styrkas lekplats och hans tankars eggelse. Rik
föddes han, men döden, som tog hans fader, gjorde honom
fattig och ref honom bort från Jesuitklostret, där han fått sin
uppfostran och där han tjenade som novis. Hans flit, hans
pliktvördnad skaffade honom vällönade platser i
försäkrings-och kreditbolag. Hans yrke blef sedermera börsmannens, och
penningen hans arbetsämne. En högt begåfvad, rik och
vacker kvinna blef hans hustru — och hon älskade honom,
tills han började älska sina tankar. Då blef han ensam,
fattig och förföljd. Hans förkunnelses väg är inskrifven i
råd-sturätternas protokoll och i fängelsernas dagböcker, ehuru han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
