- Project Runeberg -  Nordisk revy för litteratur och konst, politik och sociala ämnen / Årg. 3. 1897 /
349

(1895-1899) With: Erik Thyselius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Ett norskt nationalverk, (Fridtjof Nansen, Fram öfver polarhafvet), af C. F.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

349

uppfylldt haf, så har han tillika gifvit ej mindre viktiga
lärdomar för sättet att framtränga ytterligare norrut. Här är
det som hans personlighet, icke blott hans tankar och planer,
träder i förgrunden. Det finnes nog en och annan, som kan
i tankarna lefva som eskimå; men i praktiken lär det vara
få bland hvita människor utom Nansen och hans
följeslagare Johansen, som gjort det. Har det händt, så har det
varit af tvång, under nödvändighetens bittra lag, då fartyg
och allt gått förloradt; eller ock har det varit en originell
sport, såsom då någon excentrisk turist delat de
amerikanska eskimåernas lif, eller en religiös vurm, som Grönlands
och Labradors missionshistoria visar exempel på. Men
frivilligt, klokt och sundt fattar en sådan tanke blott
vetenskapens och den arktiska forskningens hängifne idkare, och det
vill dessutom till en god portion norsk ihärdighet för att icke
säga trots för att göra det con amore. Vi hafva ett exempel
därpå i Nansens unge landsman, den tidigt bortgångne Eivind
Astrup, men äfven dennes värf utfördes under så att säga
förmildrande omständigheter, i det han lefde med och bland
eskimåer, som kunde \ara honom till afsevärd trefnad och
nytta. Nansen och Johansen voro ensamma — ensamma
med ett tid efter annan minskadt antal hundar, utan
nämnvärd omväxling i föda och utan ombyte af kläder, hänvisade
att i tält och kajaker, i köld och ändlösa ismarker kanske
stundligen kämpa för lifvet och sin nästan vanvettiga uppgift.
Ty såsom sådan bedömer nog många Nansens utan trängande
nödvändighet tagna beslut att med en enda följeslagare lämna
kamrater, fartyg och förråd. Men alla, som vilja fatta hvad
ett ideellt måls nående betyder för den kraftfulla och fria
människoviljan och som förstå, att just den arktiska
forskarens kall i äfven dess längst gående kraf hyser något
sällsamt lockande, skola skänka den djärfva bragden sitt
erkännande.

Nansens och Johansens vandring efter det de lämnade
Fram har fört in polarforskningen i ett nytt skede, och
nordpolens uppnående, det så länge och så förgäfves
eftersträf-vade målet, bör med stöd af deras erfarenheter nu mer ej
möta oöfverstigliga hinder. Sättet att använda hundsläde är
gammalt och bepröfvadt; men då hundarna omkommit eller
kanske blifvit uppätna, gäller det att taga sig fram med den
egna, naturliga kraft, som förunnats den höga nordens
jägarfolk, men som man före Nansens försök ej vetat vara gifven
äfven civiliserade människor. I beviset att så är förhållandet
finna vi den största vinsten af Nansens företag, men det vore
otacksamt att bestrida de många andra viktiga resultat, som
hans expedition lämnat. Upptäckten af betydliga djup i den
nordligaste polarbassängen är af det största intresse i fysiskt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:09:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordrevy/1897/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free