Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Wieneroperetten, af Richard Wallaschek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
394
viss sångare sjöng utomordentligt vackert. För denna ton
skref man en hel opera, den tåliga publiken fick vänta ett
par timmar på att tonen skulle komma och måste sedan sitta
ännu en timme för att se alla trådar utredas, som förut
som en förberedelse onödigtvis tilltrasslats. Den Strausska
operetten har på liknande sätt användt valsen, och då
förundrar man sig öfver, att den icke längre förmår utöfva
sin gamla dragningskraft.
Det vore onödigt att vidare sysselsätta sig med
operettens förfall, om man icke måste frukta att dess
representanter ha mera på sitt samvete än hvad man vanligen
antager. Jag tror, att operetten varit skuld till
omöjligheten att i Wien åstadkomma en komisk opera. Den
för-därfvade teatern och sångarne för oss. Af de som
uppträdde i "Förnuftets gudinna", kunde ingen enda mer sjunga,
ingen hade en skolad stämma och ingen musiköra. Kören
framhväste så oartikulerade ljud, att man knappt kunde
iakttaga de diskreta tonlägena, och man andades formligen
ut, när en starkare trumpetstöt lät en komma underfund
med, i hvilken harmoni man egentligen befann sig.
Publikens entusiasm hade sjunkit ned till en temperaturgrad
som var vida lägre än förr, och öfver allt hörde man
frågan, hvad det väl i framtiden skulle bli af denna
genre.
Jag sade här ofvan, att operetten fordrar en stor
konstnärlig personlighet. Men skall denna framtida
konstnär komponera en operett, skall han icke snarare skapa en
helt ny genre? Antagligen skall det gå med operetten, som
det gick med operan. Æfven där skapade reformatorn i
stället för opera ett musikdrama. Det var till konstvärdet
visserligen något annat, men den stora massan sköt det
dock åter in under det gamla begreppet, utan att dock
förbise att det i sin nya gestalt vunnit i inre halt. Tiden
för stora ekonomiska reformer är också tiden för nya
omsorger, nya behof och äfven nya ideal. Hvar skulle de
kunna komma tydligare till uttryck än i idealets hemland:
konsten?
Då jag säger detta, framträder för min blick bilden af
min vördade lärare Lorenz von Stein, som en gång i en
sprirituel artikel om “musik och statsvetenskap“, påpekade
sambandet mellan ekonomiens och musikens former. Han
uppvisade det för forntiden, men det gäller äfven för
framtiden. Det är ingen slump, att den tid, som fordrar andra
poli-tici, också behöfver andra konstnärer och andra konstverk.
Den skapade i stället för operan musikdramat, i stället för
symfonien den symfoniska diktningen, den förvandlade den
populära folkvisan till en manskör, den skall af baletten göra en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
