Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Axel Ebbe och hans erotiska tetralogi, af Algot Ruhe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K
399
Solrosen står ensam. Upptagen blott af sig själf och de
fantasier hennes längtan trollar fram, vänder sig den heleotropa
blomman smäktande efter det varma ljus, som väcker
be-hof af befruktning. På grund af sin själs stora slutenhet
är hon mindre intressant i lifvet än i den långsträckta
plastiska attityd konstnären gifvit hennes gryende kropp.
Ebbe har fullkomligt förstått att en kvinna aldrig bör
utsträcka sina armar utom mot himlen eller mot en man.
Solrosen vänder sig uppåt, Venus Consolatrix erbjuder alla
lidande män ro. Lika vanlig som den förras
demi-vierge-natur, i kulturfördärfvade städer, lika sällsynt är den
tröstande Venus’ godhet. Legenden berättar att
konstnären t. o. m. tror att hon ännu icke kommit, att hon
skulle vara framtidens kvinna. — — På morgonen, tidigt,
den dag Salongen skulle öppnas, gick Axel Ebbe in i
skulpturhallen för att ännu en gång ensam se Venus Trösterskan,
innan hon skulle öfversköljas af vernissagepublikens
blickar och hårda skämt. Ansikte mot ansikte med sitt verk
blef han, säges det, gripen af den ofantliga skillnaden
mellan de kvinnor vi älska i boudoirer och i gatans
vimmel och det kärlekshelgon naturen förunnat honom att
forma. Hvad äro de förra annat än roffåglar, som flyga mot
oss, för att med giriga näbbar hacka åt sig ett stycke
vällust? Huru sällsynt är det icke att hos en kärleksslösande
kvinna finna hugsvalande medlidande med ens betungade
själ. Ingen gifver något för intet. Blott ibland är det
förunnadt några af mycken erfarenhet och djärfhet
gynnade män att lägga kvinnan bedjande och beundrande
för sina fötter. Men då måste mannen utstå härskandets
möda, som är sjufaldt besvärligare än den suckande
slaf-vens. — Följande en lyckljg ingifvelse skrifver konstnären
på ett pappersblad: Celle qui viendra! Och han naglar
dessa ord fast på fotstycket, till stor uppbyggelse för
parisarna, som mycket grubblat öfver denna profetia om en
ny Madonna.
Om än Ebbes erotiska tetralogi kan tyckas sorgsen
och full af bittert hån, äger den dock tröst nog för den,
som förstår dess mening. Ty om han än å ena sidan lär
att kvalet oskiljaktigt följer kärleken, visar han å andra
sidan, genom att framhålla kvalens nödvändighet, att en
djärf fatalism kan rädda en ur dess grepp. Den erotiska
religion han förkunnar genom sina uttrycksfulla
människokroppar är mystisk som all hög religion. Den man
eller kvinna, som lefver i kärlek, skall förstå denna
tros-läras artiklar. Han skall gärna återkalla i sitt minne
Venus tysta uppmaning att aldrig tröttas i sin kärlek eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
