Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Musikrevy, af Volontaire
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Men sak samma! Den konstnärliga mogenheten har i
stället inträdt och det med glans!
Vi hade pä sin tid rätt mycket att invända mot Anna
Norries såväl Helena som — särdeles! — Boccaccio. Med
nöje erkänna vi nu att de flesta af oss då framstälda sakliga
och på skäl fotade anmärkningar lyckligt försvunnit — som
dimmor för solen. Både Helena och Boccaccio ha nu gifvits
på ett långt mer konstnärligt fritt, objektivt sannt och
lifs-varmt illuderande sätt.
Som fläckar i solen må det dock tillåtas oss påpeka
vissa kysstäcka oarter — men i alla fall oarter! — — så
oartiga äro vi! som alltjämt husera i den älskvärda artistens
framställningar. En smula akt på sminkningen till börja med,
af ålder en svag sida hos denna divetta. Och så mimiken !
Hvi aidrig kunna glömma och låta så inrota sig den efter
förebilden Caroline etc etc. så ifrigt attrapperade och flitigt
realiserade munhöjningen mot lilla näsan, som ej stor i och för
sig blir ännu mindre genom slikt oförtrutet muntligt förfarande.
Och så —- sist — kupletterandet, som ibland spetsar ut
sig genom öfverdrifvet portamento och munnens idkeliga
gymnastiserande till ett manieradt sönderstyckande, hotar rytmen,
skanderar »poesien» — Appollo förlåt mig ordet! — å la
strykrädd och plikttrogen scholaris i 6: i — — en öfverdrift
af nitets helga kraft, för att tala med Molière, som likt alla
öfverdrifter bär sin villas lön i sig själfvom, för att tala —
icke med Molière.
Dessa anmärkningar aflastade hafva vi endast beröm åt
den pikanta Helena (dock onödigt hoppetossa i akt I!) åt
den genialiske och så illuderande maskuline Boccaccio (med
bortseende af allt onödigt nngerspretande, otänkbart hos en
italienare, plastikens son!), åt den cherubiske Wladimir
Fati-nitza, redan förut af oss annorstädes tillräckligt berökt, samt
— sist men ej sämst — denna charmanta dramatiska
remi-niscence af madame Thèo — parisarnas favorit som La
Mas-cotte — dramatisk, men ej lyrisk, ty i det hänseendet kan
ju Anna Norrie alldeles ej mäta sig med den franska rivalen
— så allt uppslukande — öfyerlägsen är hon henne — bl. a.
i konsten att läsa noter. A andra sidan måste medges att
hon ej är eller någonsin varit - tant mieux!— så diaboliskt
retande skön eller haft tänder — ah! — »som krossat
millioner! (rubeL till större delen, upplysa vi som obarmhärtig
och prosaisk historiegraf).
Detta om detta. Angående den briljanta operettstjärnans
drabanter — ja nog har därvid yppats diverse.
Hr Emil Strömberg t. ex. Låtom passera hans
kälkborgare i Boccaccio med dess af hr aktören i evighet
idis-lade på komik anlagda miss-sägningar och snubblingar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
