Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Vid bläddrandet i försäkringskomiténs lagförslag, af Laicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53ö
att diktera de vilkor, under hvilka de skola existera. Nu
hyser jag den största veneration för K. M:ts absoluta
opartiskhet och upphöjdhet öfver alla personliga intressen
äfven-som för K. M:ts goda vilja och landsfaderliga syften. Men
K. M:t kan icke begäras vara fullt sakkunnig i
försäkrings-facket och han måste i alla händelser — vore det ock blott
af artighetskäl — höra sin försäkringsinspektör. Och
för-säkringsinspektören kan tycka än si än så, allt eftersom
försäkringsinspektören heter hr X. eller hr Y. Det kan
till och med hända, att försäkringsinspektören — äfven
han är ju blott en fattig syndig människa — har en liten
den allra som omärkligaste förkärlek för det eller det slaget
af försäkringsbolag eller rent af för det eller det
försäkringsbolaget, och att hans utlåtande tager en bismak af
denna sympati eller antipati. Kanske resonnerar han i ett
anfall af vresigt lynne och vid minnet af utståndna
in-spektionsmödor som så, att vi ha fullt upp med
försäkringsbolag och behöfva inga flere. Om nu K. M:t hyser
förtroende till sin försäkringsinspektör, som han ju bör
göra, och låter sig påverkas af honom, huru kommer det
då att gå med konsekvensen i grundsatserna för
försäk-ringslicensers meddelande, med den upphöjda och opartiska
ställningen och med respekten för medborgarens rätt, att
drifva den lagliga näring de själfve vilja?
Jag nödgas fullkomligt instämma med direktör Sven
Palme i hans yttrande å Nationalekonomiska föreningen att
K. M:ts åtgörande härvidlag bort inskränkas till en
noggrann pröfning, om ett begynnande bolags statuter vore
fullt öfverensstämmande med gällande lag och författning
och att, om så vore förhållandet, intet hinder borde möta
för bolagets inregistrering. Visserligen hade
försäkringsinspektören förut vid sammanträdet kommit fram med den
dogmen, att “endast genom tillämpningen af sanktionstvång
vore det möjligt att förebygga uppkomsten af osunda och
för allmänheten farliga företag“, (jag citerar efter ett
tidningsreferat) och samma uppfattning möter oss äfven i
komiténs motivering. Men den dogmen tål ingen kritik.
Den engelska försäkringslagstiftningen känner icke, så vidt
jag har mig bekant, till något sanktionstvång, och
komi-terade själfva hafva i sin mycket knapphändiga redogörelse
för de engelska försäkringslagarne ej heller gittat påstå,
att sådant tvång i England existerar. När man då står
med exemplet för ögonen af det land, där
försäkringsväsendet är ordnadt på både tryggare och liberalare grunder
än måhända i något annat land och där
försäkringsverk-samheten fått sin lyckligaste och mest storartade utveckling —
då skall man hafva ett omätligt förtroende till sin publiks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
