Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Vid bläddrandet i försäkringskomiténs lagförslag, af Laicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54i
notis om, huruledes detta bolag skulle vidtaga någon om
den högsta grad af oegennytta vitnande åtgärd till sina
försäkringstagares fromma. Jag tillstår, att jag icke kunde
af blotta notisen finna pudelns kärna d. v. s. leta ut,
hvilken fiffig finansmanöver bolaget afsåg att dölja medels
till-kännagifvandet af sitt högsinnade beslut. Men för hvarje
gång jag hör ett försäkringsbolag trumpeta ut sin stora
oegennytta och sin omtanke om de försäkrades pung, så
tänker jag på den gamle herrn, som hade ett så inbitet
misstroende till Talleyrand, och på hvad han sade, då han
fick underrättelse om den famöse biskopens och diplomatens
död: “jag undrar just“, — sade den skeptiske herrn —
“hvad den gamle räfven menade med att gå och lägga sig
att dö.“
Nåväl — man kan just icke säga, att tiderna f. n. äro så
synnerligt skrala för våra försäkringsbolag, men det har i
alla fall funnits tider som varit ofantligt mycket bättre.
Men då ett affärsföretag, hvars verksamhet icke är af
produktiv art, gör mycket inbringande affärer, så kan man
vara viss på, att det är andra, som få betala fiolerna. I
samma mån som våra stora bolag fetmade och svälde, så
magrade allmänheten d. v. s. de försäkrade, och om de än
icke magrade till den grad, att man, figurligen taladt, kunde
räkna deras, ref ben genom kläderna, så berodde detta
därpå, att försäkringstagarne voro legio och bolagen voro få
samt att sugningen skedde långsamt. Det blef emellertid
icke de gamla stora bolagen förunnadt att i fred och ro få
klippa sin hjord. Utländska försäkringsbolag stucko sig
in äfven här, de nöjde sig antingen med lägre premier
eller gåfvo de försäkrade andel i vinsten, ja ett och annat
af dem var grundadt på så liberala vilkor, att all vinst
tillföll de försäkrade, sedan, förstås, nödiga afsättningar voro
gjorda och förvaltningskostnaderna bestridts. Dessutom
erbjödo de en mängd nya försäkringsformer och tariffer, som
passade vida bättre i det ena eller andra förhållandet, än
de tariffer, som de svenska bolagen bjödo på. Den
inhemska spekulationen i försäkringsbranchen hemtade
impulser och idéer från de främmande bolägen, Thule kom
med nyheten om andel i vinsten åt de försäkrade, och de
gamla bolagen, som hittills med afsky visat från sig tanken
på att någon annan än delegarne i bolaget kunde vara
berättigad till den vinst, som hopbragtes genom alltför höga
premier, måste följa med. Det blef med ett ord konkurrens,
med alla de välgörande verkningar för den konsumerande
och köpande allmänheten — här försäkringstagarne — som
däraf plägar uppstå. Och att den konkurrensen ej varit
af det osunda slaget, det torde man med visshet kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
