Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Vid bläddrandet i försäkringskomiténs lagförslag, af Laicus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544
äro grundade på tontinsystemet, nämligen Ränte- och
ka-pitalförsäkringsanstalten i Stockholm samt ett dussin
mindre anstalter, som arbeta efter samma system. Och ett
af våra aktiebolag, lifförsäkringsaktiebolaget Victoria, har
vinstutdelningsperioder på 15 år, hvilket onekligen bra
nära tangerar halftontinsystemet.
Det hufvudsakliga argumentet för komiterades
summariska förslag till lagstiftning angående de främmande
lifiör-säkringsanstaltèrna blir därför det, som kommer fram på
sid. 87 i betänkandet eller att “i vårt land uppenbarligen
icke något behof af dessa anstalter förefinnes." Och till
tröst för dem, som funnit sin uträkning vid att anlita
utländska försäkringsänstalter, som enligt det föreliggande
förslaget nu skulle komma att utdrifvas, bifogar komitén
följande mer än lofligt naiva anmärkning: “Det behöfver väl
knappt påpekas, att ett dylikt förbud naturligtvis icke kan
hindra den enskilde att taga försäkring i hvilken anstalt
han önskar, utan endast sådan anstalts rätt att genom
ombud här dritva rörelse.“ Om jag således vill resa till
London eller New-York och taga en försäkring på mitt lif i
en anstalt som icke har rätt att drifva rörelse här i riket,
så får jag ändå det. Högst tolerant! Och så bekvämt
för försäkringstagarne sedan!
Men då komiterade påstå, att i vårt land
“uppenbarligen ej förefinnes något behof“ af utländska
försäkrings-anstalter, då ställer komitén alltför höga anspråk på
allmänhetens vördnad för dess auktoritet, om nämligen
komiterade pretendera att utan vidare blifva trodda på sitt
nakna kategoriska påstående. Det har visat sig, att de
utländska försäkringsanstalterna varit högst nödvändiga
här i riket för att bereda försäkringstagarne någorlunda
drägliga vilkor och för att hindra, att de svenska bolagens årliga
utdelningar gingo upp till hälften af det inbetalda
aktiekapitalet och däröfver. Det skall visa sig, att dessa
bolags-verksamhet här fortfarande är nödvändig såsom en regulator
på de inhemska bolagens alltför stora snikenhet och för
att förhindra, att hela försäkringsrörelsen hos oss råkar i
stillastående och försumpas. Man kan måhända invända,
att den inhemska konkurrensen nu godt kan fylla den
uppgift, som de utländska bolagen öfvertogo vid sitt
uppträdande här i landet. Men låtom oss bara icke invagga oss
i några dylika illusioner! De bolag af yngre datum, som
började sin verksamhet samtidigt med de utländska
bolagens inflyttning och delvis tillämpade deras grundsatser,
såsom Thule och Viktoria hafva nu vuxit sig så starka,
att de få räknas med till de “gamla solida“. De yngre
äro dels för kapitalsvåga och litet försigkomna, dels
ba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
