Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7—8 - Isbrytning eller försumpning?, af Kurt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
på en sådan lags gagn och behof för båda länderna. Frih.
v. Essen lär vara en from man, och det är då mindre att
undra på, att han nöjde sig med att hylla en sådan där
kvietistisk resignationspolitik äfven i fråga om det som på
sätt och vis kan betraktas som hans f. d.
finansministe-riella händers verk.
Men märkligare än att frih. v. Essen råkade göra sig
till tolk för en sådan passiv naturmedicinsk
resignationspolitik är, att den parole han formulerat accepterats som
lösen för flertalet riksdagspolitici af en förment eller
verkligt frisinnad läggning. Deras enda återstående egentliga
“spes et salus“ är förhoppningen, att det onda (
reaktionen) skall väl en gång i tiden värka slut och ut ur den
svenska samhällskroppen; och hoppas kunna de ju alltid.
Men detta är då en mycket klen tröst och, för att låna
frih. v. Essens ord från ofvannämda debatt, “metoden är
smärtsam och operationen ganska svår“ både för dem själfva,
om deras liberalism är uppriktig, och ännu mer för de
andra, hvilka skulle i dem se sina representanter. Därför
söka de slå bort den aggande känslan häraf och tysta
sitt bedröfvade samvete genom en och annan
demonstration eller protest, äfven om under rådande förhållanden
åtgärden skulle själfklart bli ganska kraftlös och platonisk.
Men icke blir saken bättre därför, att kraftlösheten ofta
är en straffande logisk och naturnödvändig konsekvens af
egna föregående politiska missgrepp och svagheter.
Till de där platoniska demonstrationerna hörde
förslaget att afvärja dumheten och skadan af mellanrikslagens snara
upphäfvande genom att skriftligen för k. m:t uttala sin
farhåga att viktiga ekonomiska intressen skulle lida, om
icke mellanrikslagsrevisionen blefve mycket snart afslutad.
Förslaget hade dock alltid det goda med sig, att det gaf
presidenten Forsell anledning att hålla ett stort tal, som dels
var en fläkt från första kammarens för länge sedan
försvunna retoriska glansdagar och dels blef ett förträffligt
historiskt dokument genom sina karakteristiker af
föregående och nuvarande situationer och de suiter man
hade att vänta. o För öfrigt kan det vara att annotera
generaldirektören Åkermans melankoliska bekännelse, att han
dess värre ej hade några stora förhoppningar om att en
mellanrikslag skulle kunna komma till stånd, och att
komplettera detta med den upplysningen att det lär ha varit
just hans envetenhet och obehagliga frånstötande sätt, som
väsentligen försvårat möjligheterna för de svensk-norske
underhandlarne att komma till någorlunda enighet.
En annan demonstration, hvars kraftlöshet torde vara
att hänföra under hvad man kan benämna nemesiskatego-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
